Nedräkning igen!

18 september, 2016

Nu är det mindre än en vecka kvar till starten i Lidingöloppet. Det känns riktigt bra när det gäller formen. Jag har kunnat träna alla pass, både på gym och i löpspåret, den här veckan. Dagens långpass var på 14 km och det kändes bra hela tiden. Visserligen gick jag några minuter men ändå. Jag kommer att springa efter klockan nästa helg också. Jag ska bestämma innan hur länge jag ska springa och sen hur många minuter jag ska gå. Och sen försöka hålla det också. Det är det absolut svåraste när jag springer lopp. Det brukar som regel gå väldigt bra i början och det är svårt att hålla sitt eget tempo när det är många men jag ska försöka.

Milen är egentligen min bästa sträcka men nu blir det ju 15 km och idag under loppet funderade jag över om jag ska räkna upp eller ner, d v s räkna antal kilometrar som är avklarade eller räkna hur många som är kvar. Det lutar åt att jag kommer att räkna hur många som är kvar. Det känns lite lättare för mig. Som Ni märker är mina funderingar verkligen ett I-landsproblem. Jag har under veckan nåtts av dåliga nyheter angående tidigare elev och det ger mig ett annat perspektiv på livet.

Idag provade jag med att le hela tiden när jag sprang eftersom jag har fått frågan en gång om varför löpare inte ler när alla säger att de är så "roligt" (!) Jag kommer att le hela nästa helg också. Det som blir annorlunda då från idag är att då springer vi alla åt samma håll, förhoppningsvis:) Idag log jag när jag mötte andra löpare, cyklister eller gångare i spåret och det verkar som om det fina vädret påverkar alla. De log tillbaka och några hejade på till och med. Det var något nytt. Tidigare har de bara tittat när jag log och absolut inte lett tillbaka och det oavsett om de sprang eller inte. Då funderar  "hundtricket" bättre. Springer du med hund kommenterar alla det.

Veckans insikt: Le och du får ett leende tillbaka! 

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!