Receptet på lycka

7 oktober, 2016

(Tur att andra har med sig kameran ut och inte telefonen...)

Eftersom jag hade kört ett benpass dagen innan förväntade jag mig att jag skulle vara lite stum i benen och kanske inte komma åt det där riktigt pigga och snabba. Det spelade ingen roll, det viktiga var att få komma ut och springa, skit samma med tid och annat tjafs.

När väl middagen var lagad och äten och vovvarna hade fått sig en promenad var det dags. Skymningen började lägga sig och jag valde en runda i samhället för att få sällskap av gatlamporna, bara för att lyxa till det lite. Ny platta var nedladdad och inpluggad och så bar det av.

Pang, bom, vad hände? Redan i första steget märkte jag att här fanns inget av det förväntade sega och trötta, tvärtom! Benen svarade som de hade gasellblod i ådrorna och de fullständigt flög iväg. Vilken känsla att studsa fram med det där pigga klippet i steget! Här var det bara att tacka och ta emot, även om jag inte fattade ett skvatt.

På den berömda raksträckan, som passar sig fint att stanna och plåta på istället för att springa ikapp halvdöda löpare, blev jag nästan lite religiös. Solen hade gått ner och kvar var siluetten av landskapet med en fantastiskt orange himmel som tonade ut mot blått. Månen gjorde sällskap med sin fina skära och hela skådespelet var helt fantastiskt. Beslutet togs att det här var värt att föreviga och telefonen plockades fram i andakt. Synd att det sabla svinet hänge sig så att det inte blev någon bild. Istället fick jag musik på lägsta nivå som tack medan idiotmackapären tänkte under fem minuter och sedan bestämde sig för att nej, bilder jobbar vi inte med idag.

Det här med ny musik är ju lite roligt. Antingen snubblar man över något som sitter som en smäck på rundorna med bra beat och peppar förstklassigt, eller inte. Gruppen var inte ny men plattan men det funkade fint ändå tills det kom en sölig ballad. Naturligtvis i en uppförsbacke. Där och då la jag upp en plan för hur jag ska göra när jag blir stor och blir diktator. Då ska det bara finnas listor med bra låtar med riviga rytmer som passar för att springa fort till eller lyfta skrot så skjortan står rätt ut. Ett första steg kan i och för sig vara att fråga killarna hur det var man gjorde listor igen.

Gasellbenen fortsatte leverera och jag fullkomligt flög fram i gatlampornas sked. I en backe fick jag feeling och drog järnet. Nästan så jag fick låtsasknyta skosnörena längst upp men det var det värt! Till nästa backe var jag pigg igen och kunde göra om samma dumhet.

Tänkte i mitt stilla sinne att det känns säkert så bra för att jag springer så långsamt, förutom i backarna då, men se så var inte fallet. Tiden blev bra och hade det inte varit för sölet med idiotmackapären hade tiden blivit riktigt bra. Fast det spelar ingen roll. Det som spelar roll är att det var en av de bästa rundorna jag sprungit. Sju härliga kilometer åkte in på trivselkontot och dagen var komplett.

Taggar

gatlamporlöpningtrivselkontot

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!