Återbesök till sjukgymnasten

9 oktober, 2016

Igår var det återbesök hos sjukgymnast Ronja, hon med JEMS-taktiken. Jag hade ju tänkt få lite feedback i vilka övningar jag gjorde rätt och vilka jag gjorde fel i för att ramla vidare i program-byggandet. Så blev det inte. Det blev mer felsökning av min märkliga löpstil som är studsig men inte framåtdrivande, jag lyfter onödigt högt i varje steg och kommer onödigt kort. Planen från start var att hålla på omkring eller strax över timmen. Så blev det inte utan vi manglade på min stackars hjärna i närmare 2.5.

2,5 timmars koncentration över sådana övningar som avskrivs direkt annars, typ ligga på golvet och ha benen böjda som om man ska göra situps men istället sträcka ut benet fullt längs golvet för att sedan dra tillbaks det till rumpan längs golvet. Inte speciellt jobbigt nånstans rent fysiskt men om man tänker på att jag har en stor förbättringspotential där och då måste koncentrera mig på att göra det rakt, lagom fort och att använda så lite kraft som möjligt blir det kanske lite rimligare att jag hade spänningshuvudvärk på kvällen, natten och första timmen på morgonen. För det är ju väldigt svårt att trycka ut en fot och dra tillbaks den liksom... Jävla märkligt kroppen reagerar och bygger runt problemen...

Och så höll det liksom på: ”Om du gör såhär *sjukgymnast Ronja visar en väldgt enkel rörelse*, vad händer då?” Kort uttryckt: Inte det som ska hända iallafall...

Jag är en ok nybörjarsimmare och har inte några större problem att rotera överkroppen i bassängen men att rotera överkroppen som man ska samtidigt som jag går? Tilt i hjärnan. Att springa och rotera överkroppen utan att se ut som en tennsoldat i överkroppen? Inte ens nästan... Förbättringspotentials-stapeln slog i taket några gånger.

Men vad beror det här på då? Ja, det är väl inte helt säkert men vi arbetat utifrån att det finns en spänning i kroppen som jag inte kan släppa riktigt. Och vad kan det bero på? Två saker:

Dels tänker jag alldeles för mycket på vad jag gör, jag arbetat för aktivt med att musklerna ska skapa rörelse i det mesta istället för att låta hjärnan arbeta med rörelser och musklerna utför rörelsen. Blir det tydligt att förstå?

Dels har jag en felinställning i kroppen som gör att hjärnan tror att hälen inte behövs (eller musklerna om ovanstående stämmer?) i rörelse. Om man inte använder hälen, och hälsenans bindväv framförallt, blir gluteus-musklerna (rumpan alltså) passiva. Och kroppen är ju intressant för om rätt muskel är passiv tar fel muskel över arbetet.
Många har väl hört att rygg-ont oftast beror på svaga magmuskler? Jag har samma fel men inte muskulärt utan då motoriskt. Istället för att driva frånskjutet med rumpan drar jag högerbenet framåt med höftens adduktorer (de som lyfter knät inåt/framåt). Dum grej. Det blir lite stelt i längden. Och jag har ju en stelhet nånstans som förhindrar rotation i öerkroppen. Tadaa.

Så... Tillbaks till golvet och lära kroppen var den slutar, med en dorsalflexion i fotleden (att tårna pekar rakt upp när benet är sträckt) och öva studs med frånskjut från hälen istället för nånstans på framfoten ihop med de andra finjusterar-övningarna jag pysslar med.

Hej och hå. Men det känns som att det kan vara rätt. Igen. Jag har ju trott det rätt många gånger tidigare men inget har hjälpt då. Det här märks ju mer direkt att något händer i kroppen så det ska bli intressant att se var det tar vägen.

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!