Lunka på, lunka på...

9 oktober, 2016

Lunka på, lunka på... är en sång jag minns från min barndom. Just så känns allt nu. I bästa fall så lunkar allt på, om jag har tur.

Direkt efter Lidingöloppet anmälde jag mig till nästa lopp för att jag skulle hålla motivationen uppe i höstmörkret. Jag brukar inte ha problem med hösten eller mörkret. Jag älskar våren men det är då jag brukar fundera över allt. Nu verkar funderingarna ha kommit med höstrusket.

Det blev inget långlopp idag, söndag, och det var länge sedan jag missade att träna på en söndag! Det har inte en blivit en promenad ens. Jag har varit ut med soporna för att få luft men klockan är snart 18.00 och jag har endast gått 1400 steg och jag brukar gå minst 16 000 varje dag. Nåja, en dålig dag kan alla ha. Problemet är om de blir flera.

I veckan har jag tränat och det både på gym och löpning. Nu börjar det snart bli en vana att springa intervaller på ett löpband. Jag har en "drömtid" på milen och när jag är på gymmet ställer jag in hastigheten på snittiden på kilometern. Efter första försöket inser jag att det kommer att ta sin tid för jag blev helt slut efter enbart en halv kilometer. Nu klarar jag av två kilometer i det tempot. Till sommaren kanske jag klarar av milen på "min" drömgräns. (Får kanske åka till Laholm och springa med Tila, min tidigare löpkompis men det kanske räknas som fusk!) Jag kan bara hoppas och jag hoppas att det är det som kan få mig att fortsätta springa nu i höstmörkret när det är svårt att le, av många orsaker.

Veckans mantra: kämpa, kämpa!

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!