Att lyssna

12 oktober, 2016

 

Ni vet när man vaknar upp och känner sig helt slut och projektet att ta sig ur sängen känns som en tuff utmaning? Den känslan hade jag en morgon. Efter två intensiva dagar fulla av att klättra runt på stege och stå och måla i konstiga vinklar som aktiverar både den ena och andra muskeln som man normalt inte aktiverar i sitt kontorsråttejobb. Lägg till ett överkroppspass där man kände sig klen och la på lite extra vikter så det skulle kännas att man gjorde något. Krydda det med stelhet i övre ryggen så har ni en kort sammanfattning av status den morgonen. Antingen hade jag träningvärk från träning eller målarjobb. Och de delarna som inte hade träningvärk var jag stel i och en huvudvärk påannonserades.

Kände jag för att träna då? Nix. Kroppen behövde vila och det fick den. Sedan att vila hemma hos oss innebär att man är ute och går med vovvarna ett par gånger är en annan femma. Eller det är vad som gäller för matte i huset i alla fall.

Två nätter med för lite sömn senare och sedan en trött dag på jobbet där man sitter som en ostbåge i kontorsstolen gör ju inte underverk precis. När jag masade mig till bilen efter jobbet kände jag att det blir ingen träning den dagen heller.

Väl hemma åt vi lite mat och jag tog en sväng med dammsugaren och gjorde lite annat som hör till livets små glädjeämnen. Och sedan då? Jo, jag var ju sugen på att träna så det var bara att gå upp och sätta igång. Känslan att jag känner mig som en klenis som aldrig blir starkare dök upp även då och hur gör man bäst då? Jo, man lyfter tyngre. Alltså la jag på mer vikter på flera av övningarna och tog i för kung och fosterland.

Så nu sitter jag och inväntar träningsvärken som kommer göra det omöjligt att utföra någon annan form av träning än löpning med hängande armar. Det är OK om ni inte hejjar på mig när ni springer förbi mig i det närmaste. Jag kommer ju se ut som ett generalpucko med den löparstilen.

 

Taggar

löpninglyssnaStyrkaträningsvärk

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!