Och vi är igång! Ett tungt uppvaknande...

18 oktober, 2016

Klockan ringde 5.45 imorse... Första trainer-passet inplanerat och skulle hinnas med innan 7.

Upp i den mentala morgondimman, på med cykelbyxorna, starta cykeldatorn och vanliga datorn som utgör sällskapet i mörkret. Datorn hade då under natten gjort en mängd uppdateringar och var ändå inte klar när jag behövde den. Och när vår dator, som trots att den är köpt för drygt ett år sedan, är oerhört seg i vanliga fall varnar för att det den håller på med kommer ta tid... Ja, då var det dags att tänka om fort...  Ipad och ,youtube får duga, for runt en stund och letade efter öronsnäckor men gav snabbt upp och bjöd istället grannskapet på lite Nightwish-konsert på morgonen. öppet fönster rätt ut mot gatan...

Så, nu ska det cyklas i zon 2 den tiden som finns kvar tills klockan är 7, dvs ca 50 minuter. Med pulsbandet kvar i lådan. Bra planering. Aja, gå på känn, ska ju bara trampa igenom för att komma igång.

Just ja, vatten är bra. Tar någ pedaltag. Handduk för att skydda ramen mot svett och flr att såklart torka bort svett från ögonen saknas. Kliv av. Hitta handduk, tejpa fast... Tick tack. tick tack. Är inte bara kroppen som inte är i säsong ännu, morgonplaneringen lämnar lite att önska...

Men så kom jag iallafall igång. Eftersom jag träningscyklat totalt 50 minuter sedan Kalmar (för ca två månader sedan) var förhoppningarna rätt lågt ställda. Och när cykeln står på trainern faller watt:en ännu mer. Så jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. Men det blev faktiskt värre än jag kunde ana. Jag har inte känt mig s otränad på väligt länge som första halvtimmen på cykeln. Till att börja med var benen oerhört sega efter högreps i knäböj igår och i söndags, förvisso med väldigt lätta vikter, men ovana muskler gillar inte högreps ändå. Täningsvärk? Jomenvisst.

Tog väl nästan 20 minuter innan jag ens fick upp kadensen i 90, det gick löjligt segt och tungt. hur många watt jag fick ur utan att förta mig alltför mycket låter jag vara oskrivet men de var inte många. Efter ungefär 25 minuter kastade jag in lite enbenstramp, det kändes ungefär som jag kom ihåg det, bara att uthålligheten av självklara anledningar var klart sämre än i våras

Sen släppte det faktiskt och det blev nästan behagligt att cykla sista 20 minuterna äve om jag tror det blev lite för hög puls så det blir pulsband nästa gång. Jag är en av de som verkligen gillar att svettas under tr’ning och är det nån annan som också gör det kan jag verkligen rekommendera att cykla i en vanlig lägenhet med det enda luftbytet i form av ett fönster lite på glänt.

Sen iväg till jobb som gick ungefär som det brukar innan kvällen kom och dags för dagens andra träning, simning med NSS masters.

Min dotter börjar sin simträning timmen innan vi börjar och för att det inte ska bli alltför tråkigt för henne att vänta och för att det inte ska bli alltför sent innann vi kommer hem brukar jag simma teknik en stund innan för att sedan avbryta med en halvtimme kvar av ordinarie pass. Märkligt nog brukar det passa bra att åka hem strax innan den värsta simserien börjar...?

I upplägget av Joe Friel är det nästan bara teknikpass de första veckorna (månaderna?) av programmet så att simma teknik själv och sedan vanlig uppvärmning och lite (eller mycket) pulshöjande serier som avslutning passar in i mitt schema bra så det blir lite win-win. Dagens pass blev väl inte riktig så bra...

Teknik själv med fenor i 40-45 minuter, inget pulshöjande och som längst 50 meter, sen insim, lite mer teknik och pulsökningar med Masters. Sen började det jobbiga:

6+6*100 meter hårt start 2.10 (fenor 7-12:e 100ingen). Jobbigt som fan och mycket vila mellan intervallerna alltså.
tyvärr vet jag inte vad jag simmade på men jag simmade jämt med Jessica som annars simmar på snabbare bara än mig så jag tror det gick i omkring 1.30-1.35, och så mycket snabbare kan jag inte simma.

 Jag hade syreskuld från 60 meter in på första intervallen. Efter 90 meter tänkte jag kasta in handduken, det gick så jävla tungt och hela kroppen skrek efter syre, hade ont i både armar och ben. Och så ska vi simma 1100 meter till, 44 längder... Andra intervallen ännu värre, likaså tredje där jag dessutom började tappa teknik och ork att greppa och hålla vattnet enom draget. Men jag höll farten någolunda till Jessica på banan bredvid och rent mentalt är det alltid skönt att komma över krönet, när man kan börja räkna ner på intervallen och så även nu. Iallafall första två längderna varje intervall och nån sekund efter varje vändning. Voltvändningarna blev successivt sämre och sämre så det blev vanliga kantändningar med ordentligt frånskjut istället.

Så klarade vi då till slut de första 6, på med fenor. Min paradgren, jag brukar kunna simma snabbt med dem. Men inte idag. Eller, det gick vä fortare än utan dem men det var definitivt inte så lättsimmat som det brukar vara och dessutom började det nypa lite i nästan varje muskel på låret, bägge benen. Simmade nog en intervall med fenor innan jag kände att det inte är värt att fortsätta, jag kommer få kramp direkt. Och mycket riktigt, jag hann knapppt ur bassäningen förens den kom. Ett rejält hugg i skräddarmuskeln där den möter den inre quad-muskeln.

Och det gav sig inte, utan snarare ökade och ökade... En av de som simmar tillsammans med mig är Thomas, en landslagsman i Militär 5-kamp som kan alla knep för kramp. Han tryckte in sina fingrar rätt över punkten där krampen satt som värst och fy helvete... Jag är inte så gnällig av mig annars men jag skrek och skrattade omvarannat för att det gjorde så ont och för att jag kunde tänka mig hur det såg ut... Och så fort det släppte av och jag försökte röra mig högg det igen... Thomas ser inte bara ut som en romersk staty, han har fingrar av granit också, jag var nära på att sparka till honom av ren reflex flertalet gånger men kunde bromsa innan träffen satt. Till slut kunde jag iallafall linka bort till en bänk och sätta mig en stund och själv massera lite innan det var dags att ge upp för idag och linka mot duschen...

En lång beskrivning på en kort, och egentligen ganska intresse-fattig träningsdag. Blogg-inlägget dedikerat Roine ;)

 

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!