Kämpigt med tempot.

23 oktober, 2016

Att träna och vara aktiv är verkligen en bra och trevlig vana. Jag är glad att jag och min man har samma syn på det här med träning. Min man tränar alltid måndagar och onsdagar men den här veckan frös hans måndagsträning inne pga att jag hade kvällsmöte på jobbet. Som tur är kan jag justera mina arbetstider lite så på fredag får makan tillbaka sin förlorade träningsdag. Det är ge och ta som gäller och ingen av oss missunnar den andre ett träningspass. Vi vet båda att det gör att vi mår bättre och sover bättre och i förlängningen gynnar det vårt förhållande. Jag tror att när vi blir pensionärer kommer vi att hänga på gymmet varje dag. 


Många löpare kämpar för att kunna springa i ett högre tempo men jag har de sista veckorna fått träna på att springa i ett lägre. Det är inte heller så lätt. Eftersom mitt hamstringsfäste under höger skinka surar är jag ordinerad att varken springa längre eller snabbare rundor än de jag och Mia brukar köra. Förra helgen ställdes jag därför inför utmaningen att inte köra på som jag brukar göra när jag springer själv, utan Mia. Jag brukar hålla 4.45-tempo när jag inte har sällskap, jag och Mia brukar hålla 5.30-6.00-tempo. Eftesom Mia hade jobbat hårt under veckan, samt varit på AW på fredagen, tog hon träningsledigt. Jag gav mig ut ensam och fick verkligen påminna mig själv många gånger att hålla max 5.30-tempo. Det är så lätt att springa på i ett tempo inom sin egen bekvämlighetszon, ett tempo kroppen är van vid att hålla och där man kan mala på länge utan att bli direkt trött. Så även att springa långsammare kan vara kämpigt. När jag och Mia springer tillsammans känns det helt ok att hålla en skön prat-fart, vi filosoferar om allt mellan himmel och jord när vi springer tillsammans så då tänker jag inte så mycket på vilket tempo vi håller.
Nu har jag även kört lite extra styrketräning och det känns kanonbra, jag behöver verkligen det. Jag fokuserar på ben och bål och försöker köra varje gång jag har varit ute och sprungit samt någon extra gång under veckan. De där kettlebellsen ska inte stå och samla damm, inte!


Nu är definitivt sommaren slut. Träden har exploderat i alla färger, fantastiskt vackert!! Mörkret har vi vant oss vid, temperaturfall och regn är det värre med. Igår drog vi ut klockan 9.00, det var 2 grader varmet. Efter ett tag blev vi varma och det var riktigt skönt att lufsa fram i skogen. Det var lite duggregn i luften men i skogen kände man knappt av det. När vi hade några 100 meter kvar hem blandades regnet upp av snö. Nu luktar det inte bara höst ute utan även lite vinter...


Keep running!
//Linda

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!