Låt dom komma

1 november, 2016

Jag är nöjd med min insats i söndags; kom i mål på 1:15:14, någon minut snabbare än jag hade gissat på innan. Det visade sig räcka till en tredjeplats, mitt livs första pokal och ett presentkort på 300 spänn. K gjorde också bra ifrån sig, hon sprang längre än hon gjort någonsin tidigare och gjorde det utan att darra på manschetten det minsta. Det var två fina mil i strålande höstväder på en bana som nog inte var lika kuperad som den i Haninge men ändå tuff, med mer löpning på småstigar. 

Om loppet: 

Jag hade ju en tanke att satsa på spurtpriset efter en mil men den förhoppningen gav jag upp ungefär tre sekunder in i loppet; en kille satte nämligen av i full fart och försvann som en avlöning för att snart vara utom synhåll, och då öppnade jag ändå första kilometern på 3.25. (Han vann sedan överlägset på nytt banrekord: 1.07.26, en rätt hyfsad tid.) Jag låg istället som tvåa efter starten och efter cirka en kilometer vek banan av åt höger medan jag fortsatte rakt fram. Löparna i gruppen bakom var vänliga nog att upplysa mig om mitt misstag och jag kunde ganska snabbt ta tillbaka dom placeringar jag tappat på fadäsen. 

Sen var det jag och en kille till (lillebrorsan till han som vann visade det sig) som fick en liten lucka till dom andra och turades om att ligga tvåa och trea i ett par kilometer. Killen såg liksom inte riktigt ut att vara löpartypen och jag måste erkänna att jag inte trodde att han skulle hålla. I huvudet började jag sikta in mig på att kanske kunna knipa en silvermedalj. Men jag hade misstagit mig rejält. Killen kunde springa. Jag gjorde några små fartökningar för att se hur han reagerade men han hade inga som helst problem att hänga på. Jag tröttade bara ut mig själv. Dags att ändra taktik. Efter sju kilometer fick jag släppa och börja tänka på min tredjeplats istället. Det var nog tur för han sprang på 1.11 utan knappt behöva duscha efteråt och jag hade nog väggat om jag tagit rygg för länge. Kanske (men förmodligen inte) hade jag kunnat ge honom en match fram till spurtpriset efter en mil men det spelade ju ingen roll nu eftersom det var en kille långt framför.

Det är ju alltid tungt psykiskt när man tvingas släppa en rygg och när det nu uppstått en lucka framåt skymtade jag även fyran bakom mig som jag trodde var mer avhängd. Här hade jag en liten mental dipp. Ett tag kände jag bara att jag skiter i om hela fältet springer förbi mig, låt dom komma bara. Men det varade bara en kort stund och jag bestämde mig för att försvara mitt brons till sista blodsdroppen. Det är intressant att studera sitt eget psyke i realtid när det går från ”jag tänker sikta på silver” till ”skit i silvret jag går för brons” till ”skit i alltihop jag bryr mig inte” till ”nej förresten jag tänker ta det där bronset”. 

Det är väl få som ökar takten sista kvarten, tänkte jag, så håller jag bara min fart så är det lugnt. Inga hörlurar. Bara mina egna skor mot marken och fokus på att inte slå av på takten. Andas. Driva på i varje steg. Inte låta honom få kontakt och få upp hoppet. Jag såg honom bara på öppna raksträckor och för varje kilometermarkering blev jag allt mer säker på att det skulle hålla. Min oro var nog överdriven men det är ju alltid så, tvivlet finns där, ska man klappa igenom? På Lidingö gjorde jag ju det så oron är befogad. Men två mil är en sträcka jag gillar, det har jag i mig. Kom i mål med 45 sekunder till godo på fyran och alltså fyra minuter upp till tvåan. Det kändes skönt; i sammanhanget är ju en fjärdeplats en helt värdelös Sven Nylander-placering precis utanför pallen och strålkastarljuset från minst två mobiltelefoner som förevigade prisceremonin.

Angående bröderna Kingstedt som kom etta och tvåa. Jag kollade upp dom lite. Inga duvungar direkt. Födda 92 och 94. Gjorde Lidingöloppet i år på 1.44 och 1.47, kom på åttonde respektive nittonde plats. Framtidslöften får man man väl säga. Dessutom hade dom en skön stil. Jag älskar när folk som inte ser ut som löparstereotyper ger mina fördomar en välbehövlig törn. Respekt!

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!