TBT Västerås Swimrun

10 november, 2016

Idag blir det ett TBT-inlägg. Så kan det bli när man inte skriver direkt, utan skjuter upp det till senare. Tänkte dela med mig av min upplevelse av min första  swimruntävling. Hade tidigare en jobbarkompis som var sugen på att köra en swimruntävling och ville ha med mig. Det här var för drygt ett år sedan och jag var fortfarande kass på att simma, men gillade konceptet. Vi simtränade tillsammans under hösten och plötsligt började det släppa för mig och jag kunde simma längre än 25meter och inte vara andfådd och utmattad. Att köra ett swimrun kändes överkomligt då.  Ångaloppet skulle kunna vara något för oss tänkte vi. Dels för distansen, men även för att de hade en kortare klass och även barn/ungdomsklass, vilket gjorde att  familjen skulle kunna vara med och tävla under helgen. När jag sedan synkade min plan med fruns kalender visade det sig att tävlingen krockade  med ett träningsläger som hon var sugen på. I och med att jag åker på tävling då och då, så ställde jag upp för henne om hon ville göra något kul.  Kollade runt under vintern och hittade Västerås swimrun. Berättade om tävlingen för frugan och hon gillade idén i och med att hon hade kört crawlkurs under hösten. Direkt frågade hon om vi skulle köra, visst de skulle jag gärna göra, även om jag hade tanke på min jobberkompis. Kul att tävla tillsammans med sin fru, för första gången.

Under våren köpte jag en våtdräkt för att träna öppet vatten med. Innan så trodde jag det skulle bli en trevlig naturupplevelse och en frihetskänsla. Men efter premiärdoppet i en sjö insåg jag att det var bara dålig sikt. Att sedan försöka simma rakt var inte det lättaste heller. Blev inte besviken, men det var ju inte som jag föreställt mig. Samtidigt som jag testade öppet vattensimning, så provade även min fru det. Och hon kände ungefär likadant, men starkare. Tänkte ändå att jag skulle ge det en rejäl chans och satte upp som mål att testa 10 gånger innan jag gav upp.

Frugan provade ytterligare en gång till att simma öppet vatten, samt att springa med våtdräkt. När hon kom hem så deklarerade hon tydligt att hon ställde sin plats i Västerås swimrun till förfogande, detta var inget för henne. Då teamade jag ihop mig med Jerker, en kompis som gick crawlkurs under våren. Han tände på idén om swimrun direkt! Vi bor bara några hundra meter från varandra, så under sommaren tränade vi en del tillsammans, vilket var riktigt kul.

När vi dök upp vid startområdet på tävlingsdagen var det med ett visst lugn, men ändå spänd då jag aldrig tävlat i swimrun förut. Hämtade nummerlapparna och började så smått byta om. Det dök upp flera bekanta ansikten som jag inte visste skulle tävla, vilket var extra kul. Efter en kort tävlingsgenomgång blev det att ställa oss i startfållan. Vi kände att vi inte behövde tränga oss längst fram i och med vår insikt på kapacitet och mål, att komma i mål. Det fick bli någonstans i mitten helt enkelt. När startskottet äntligen ljöd började vi jogga, när täten körde full fart. Vi kom in i en bra fart och lunkade på. Det slumpade sig så att vi kom ikapp en Johan från Team Nordic Trail, som vi började springa med till första vattenmomentet, som var längs en badstrand. Jag och Jerker hade varit där under sommaren och funderade då på hur bansträckningen skulle vara då det är långgrunt.  Det visade sig att lårhögt där man skulle ta sig över. Knepigt, för de flesta vadade/sprang i vattnet, medan andra försökte springa. Jag testade några simtag men gav upp ganska så fort.  Väl uppe ur vattnet var det skönt att man äntligen var på gång. Åter igen kom vi ihop med Johan och hans kompis.  Vi sprang o snackade lite. Det skulle visa sig att  Johan och hans kompis var snabbare i vattnet, men att vi kom ikapp på löpningen, så i följdes åt halva loppet. Första simningarna var ganska så korta, någon eller några hundra meter. Jag körde utan paddlar, medan Jerker körde med. Det gjorde att vi var hyfsat jämna.  Hur ska man lyckas simma till rätt ställe, tänkte jag innan. Men någon hade tänkt, så det satte upp stort vitt lakan där man skulle, så man kunde se på avstånd(blottar min okunskap). Närmare halvvägs in i loppet kom vi till det vi bävat för, de två längsta simningarna på tävlingen, nästan 500m vardera. Problemet för mig var inte distansen visade det sig, utan att hålla koll på var min kamrat var. Ni kan ju tänka er hur lätt det är när 30-40 pers runt omkring en,  i svarta(mestadels) dräkter och gul badmössa simmade och skvätte och man själv skulle försöka lokalisera någon i detta. Inte helt enkelt kan man konstatera. Efter den första långa simningen skulle man ta sig upp på en brygga, utan stege. Det var grymt att försöka dra sig upp minst en halvmeter när man precis använt armarna hårt i simningen. Efter en del slitande kom vi upp och gav oss ut på loppets längsta löpsträcka. Fortfarande häll vi ihop med Johan och hans kompis. Nästa simsträcka var även den runt 500meter. Åter igen hade jag stora problem med att hålla koll på var Jerker var, ibland var han bakom mig och ibland framför. Det gjorde att jag inte fick någon flyt i simningen. Väl uppe ur vattnet tog vi lite vätska och energi och började lunka. Tyvärr började Jerker få problem med ett ben, så vi slog av på takten. Vi gick i uppförslut/backar för att avlasta och spara hans ben så gott det gick, för höll vi bara ner farten funkade det ok för honom. Även om jag kände mig pigg och stark så ville jag fullfölja loppet och manade inte på för att äventyra något. Runt 8 simsträckor och lika många löpsträckor kvar nu, klart kortare. Vi tuffade på och kom till "grissträckan", som jag har för mig att de kallade den. Det innebar en sträcka med näckrosor och dyig botten. Tidigare under sommaren hade jag och Jerker rekat den och visste vad som väntade oss. Det är inte helt enkelt att simma med näckrosor som fastnar runt armarna när man crawlar. Äntligen kom vi fram till sista simsträckan! Men det visade sig vara en tuffare sträcka, med vind och vågor. Nu var det bara att bita ihop även om man började bli mör. Väl uppe ur vattnet joggade vi sista biten. Spännande att man skulle ta sig upp för en lång trappa det sista man gjorde. Vi kom in på 2timmar och 49minuter, 49 minuter efter vinnarna. Det räckte till en 70.e plats av de 90 lag som kom i mål i herrklassen.

Det var premiär för Västerås Swimrun i år, men jag måste säga att det var ett välorganiserat och trevligt lopp. Det enda minuset var utlottningen av priser som tog alldeles för lång tid. Det lottades ut ett pris då och då kändes det som, i konkurrens med att speakern kommenterade  de som samtidigt kom i mål. Så när det började dugga från himlen, gav vi och andra med oss av även om lottningen inte var klar. Det gjorde att jag missade priset som jag skulle ha vunnit, ett årskort på ett gym! Men det var förmodligen flera med mig som redan stuckit iväg på grund av vädret och då missade utlottningen.

Nej, jag behövde inte ta ut mig till fullo under loppet, men det spelar ingen roll. Det viktigaste för mig/oss var att ha kul och ta oss i mål, o det lyckades vi med !!! Vi har redan nu anmält oss till nästa års Västerås Swimrun och då blir det åka av !!!!!

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!