Nyårssimningen som blev till ett brickpass istället

8 januari, 2017

Idag simmade många av mina träningsvänner i Masters Nyårssimningen. 100*100 meter för de mest galn... ambitiösa och sedan olika varianter i de mindre långa distanserna. Väl värt att nämna är att förra årets längsta var 200*100...

Jag själv lyste med min frånvaro. Jag har varit med två gånger tidigare, första gången simmade jag 70*100, de sista 20 med fenor, och förra året simmade jag 50*100 med vingscapula på båda sidor, vilket gjorde att Varenda. Satans. Armtag. gjorde ont och kändes som att jag simmade med viktmaschetter runt armarna. I år avstod jag redan på förhand eftersom jag knappt simmat på några veckor. Att d ge sig på monsterpass är ingen bra idé.

Så det blev sovmorgon hemma.

Efter lunch var det så dags att röra lite på sig. Brickpass, många triathleters faoritpass på det hemma-snickrade schemat. 1 timmes blandad cykling (teknik och zon 2) följt av 15-20 minuters lätt löpning. Det är ju inte tävlingssäsong än på ett tag och då är det lugna pass. Materialbytet är också lite lugnare än framme i vår när man river ihop det man ska ha på löpningen, snubblar över några barn och ger sig ut bara för att några meter ifrån postlådan komma på att man glömt knyta högerskon och vänsterskon står kvar i garderoben..

Nä. Skoja bara, här hemma finns inga skor i garderoben, alla ligger slängda på hallgolvet...

Nåväl. efter en timmes cykel med blandad teknik och Fight Club som sällskap bar det ut. Av knät kändes ingenting efter igår så ingen fara på taket där. Att gårdagens löpning i för högt tempo och pulka-åkningen satt kvar i benen rådde det dock inga tvivel kring; trötta hamstrings som slirade runt i snö-modden.

Knappt 3.5 km blev det, sammanhängande och smärtfritt. Skönt.

Jag tänker massor på hur jag springer, att sträcka på mig på rätt sätt och att röra överkroppen ordentligt. Jag vet att jag skrev tidigare nån gång om att bara springa, men det funkar inte. Alla pytte-detaljer har jag kommit ifrån men jag behöver lite tankar att hänga upp löpningen på för att inte hamna sittandes. Och tänker jag på löptekniken ramlar farten iväg lite mer än vad lungor och hjärta är van vid så lite högre puls blev det nog i de 17 minuterna jag var ute. Men det känns helt rätt att springa som jag gör nu så det får det vara värt.

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!