Tankar om äventyr

10 februari, 2017

 

Vi tar väl och skakar rosten av fingrarna och hugger i i vanlig ordning.

Mycket träning, stress och allmän håglöshet kombinerat med energi som läcker obönhärligt, som pyspunka på det där cykeldäcket. Typ så såg min höst ut. Tillslut blev det en tummetott av träningen och även om det lilla var löpning vet ju alla hur lätt och smärtfritt det går när man har haft en period med mindre löpträning. Just det, kondition är av samma hållbarhet som en klump Play-doh utan burk.

Har försökt analysera vad det är som gör att inspirationen inte vill infinna sig. Visst kan man säga att inspiration är för veklingar och hugga i ändå i bästa Guillou-anda men när man har gjort det ett tag tar det emot mer och mer. Grejen är ju att jag gillar att springa så varför blir det såhär?

En sak jag kommit fram till i mitt analyserande är att det har nog blivit lite för mycket slentrian. Jag springer samma rundor som jag alternerar mellan, beroende på hur långt jag vill springa. Är jag riktigt tokig springer jag rundan åt andra hållet. Ni hör ju själva...? På något sätt måste jag poppa till det hela lite.

I höstas lyssnade jag på ett poddavsnitt med Louise Östberg där hon berättade om sitt äventyr. Hon hade kommit in på Adventure Academy och skulle ta fram ett äventyrsprojekt att jobba med. Eftersom hon hade små barn passade det inte att skida själv till Sydpolen och studera pingvinernas sociala samspel. Vad kunde hon genomföra för äventyr anpassat till sin vardag? Lösningen blev att göra 365 äventyr på ett år. Alltså ett litet äventyr varje dag. Då förstår ju alla att Sydpolen strök på foten direkt. Hon menar på att ge sig ut i mörka kvällen och åka skridskor på sjön faktiskt är ett äventyr, eller ta med sig middagsmaten ut och tillaga den i skogen. Och visst har hon rätt! Äventyret är att man utmanar sina rädslor, sin comfort zone men även sin vardag med invanda rutiner.

Jag tänkte lite på det och tyckte det var en rolig idé. Dock insåg jag snabbt att ett äventyr om dagen skulle stressa mig och det ville jag inte skapa. Men kanske ett äventyr i veckan...? Det var inget som bestämdes eller som paketerades som ett högtidligt nyårslöfte men när jag tittar på året hittills inser jag att det är ungefär det jag har gjort. Visst, året är ungt så man kan ju ha lyckats med vad som helst så långt men det väckte ändå en tanke, tillsammans med funderingarna om motivation för löpningen. Kanske ska jag skapa lite äventyr kring löpning och fysisk aktivitet för att komma ur detta? Det är värt ett försök i alla fall.

Taggar

äventyrlöpningmotivation

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!