Otrygghet. Ett inlägg som saknar idrott

20 januari, 2017

Många uppfattar dagens Sverige som otryggt. Invandringen peakade förra året, sjukvården verkar nedmonteras mer för var dag och lönedumpningen är på intagånde i många hantverksyrken. Har jag läst på Facebook.

Innan vi börjar ska jag väl erkänna att jag har ganska dålig koll på SCBs siffror och kommer därför gå på min känsla.
Men hey, funkar det för flertalet politiker i riksdagen funkar det nog för en simpel småbarnsförälder i ett radhusområde i en liten stad i Sverige också.

Såhär va:
Absolut händer det mycket skit i Sverige som inte ska hända. I vissa områden händer det oerhört mycket skit. Förorterna har problem. Som vanligt. Och sista åren har utryckningsfordonen blivit utsatta för vansinnigheter som kostat onödiga skador. Kanske också liv men då har jag missat det.
Det är helt galet och finns inga förmildrande omständigheter.
Men sett till antalet är de händelserna rätt få. Egentligen.
Antalet rapporter i dagstidningarna,  kvällstidningarna och framförallt delningarna på Facebook är desto fler. Och då upplevs lätt saker och ting som att det händer väldigt ofta. Eller kanske som en stor massa.

Likaså våldtäkterna. Jag kan inte siffrorna men jag kommer ihåg redan under min högstadie-tid på sent 90-tal att det larmades om över en våldtäkt om dagen i Sverige. Då från SCB som säker källa. Helt sjukt i sig. Det är nog likvärdiga siffror idag, fortfarande lika sjukt. Skillnaden är att vi idag läser om samma våldtäkt många gånger fler iochmed sociala medier.
Och inte bara i Sverige, vi tar del av hela världens otrevligheter som ger oss en känsla av att allt går åt helvete.
Och det är klart, i Syrien och andra krigshärjade länder går det verkligen åt helvete.
Men inte i Sverige även om det känns så.

Att känslan och verkligheten inte är samma sak har nog många upplevt personligen, oavsett. Man har presterat något och någon annan har en totalt annan uppfattning om prestationen än sig själv. Ibland gynnar det, ibland ställer det till.
Vår egen känsla över tillvaron är inte alltid att lita på. Förutom på Facebook.

Finns det tre utropstecken i en rubrik eller status som handlar om våld eller i invandrare är det sant, det vet ju alla. Man behöver inte ens läsa artikeln eller bloggen, det är bara att dela. Är det utropstecken med stämmer det. Skulle man ändå råka läsa behöver man inte källgranska, artikeln bekräftar ju känslan jag har. Bekräftelse är bra skit. Jag delar för jag läser ju att jag har rätt. Jag får likes och massor med kommentarer som bekräftar att jag har rätt i min känsla. *we are all winners, we are all the bäst*

Det sitter en väldigt sympatisk man i Riksdagen just nu. Lugn och stabil. Han har ett pack av mindre stabila personer med sig i sin grupp.
Han pratar så människor förstår utan att ge långrandiga svar på krångliga frågor. Han ger faktiskt nästan inga svar alls.
Däremot ställer han öppna frågor till sina partiledar-kollegor om svåra saker som styrker känslan av att Sverige är otryggt. Och berättar att vi ska vara rädda.
Och när de andra inte vill eller kan svara stärks känslan ytterligare. Sverige sitter i skiten. Snart är ISIS här och alla kommer tvingas läsa koranen, be 5 gånger om dagen och kvinnorna tvingas till burqa. Dessutom kommer väl julen att förbjudas, den svenskaste av alla högtider. Och påsk. Fy fan. Dessutom har DOM (ha, jag skriver dom även om det tar emot, det heter de, men jag läste dom i en riktig status) klippt bort juden och (förlåt) negern (förlåt igen) ur Kalle Ankas jul. Var är vi på väg egentligen!?
Att det sedan är Disney som ändrat en 70-årig filmsnutt spelar ingen roll, det viktigaste är känslan.

När någon lägger fram faktiska siffror som inte bekräftar min åsikt, som visar att jag har fel, vet jag inte hur jag ska förhålla mig. Jag blir lite putt. Kränkt kanske. Jag skyller ifrån mig. Jävla PK-maffia. Alla är emot mig, även de som skrivit artikeln jag delade tidigare. De undanhåller sanningen. Bäst att jag letar reda på en åsikt som svarar min känsla och delar den istället. Känslan är viktigare än fakta. För min känsla stämmer ju. Jag tycker verkligen så. Fakta kan man fuska med. Det vet alla.


Stopp, stopp, stopp. Stopp.
Lugn och fin nu...
Var inte rädda, som PK-Schyffert säger. We havet nothing to fear but fear itself.

Helt ärligt vet jag inte hur det är i Rosengård. Jag har aldrig varit där, jag har sett det på en vägskylt och jag vet att Zlatan kommer därifrån och att deras damlag i fotboll är bra. Resten av min kunskap har jag läst på Facebook. Det är säkert jobbigt att bo där ibland men jag vet inte.

I Nyköpings motsvarighet, Brandkärr, har jag bott i några år för ca 10 år sedan. Trivdes bra. Jag vet att det har blivit tuffare sista 5-6 åren med mycket småbus (och nån sprängd lägenhet pga att fel personer försökte bygga en bomb). Såklart inte bra. Ett klart bevis på att integration inte fungerar som det ska. Det finns dessutom inget att göra. Då kommer buset som ett brev på posten.
Jag tar det inte i försvar men jag tycker inte det är konstigt.
Jag gissar att många städer har liknande problem, ett miljonprogram-område som inte funkar.

Men resten av Sverige är inte farligt även om det står det på Facebook. Gatorna är, om inte helt säkra, så inte värre än de var på andra sidan millenieskiftet.
Antalet anmälda våldsbrott sjunker. Fortfarande är det väldigt sällan nån far illa av att sjukvården drabbats av väntetider. Men när det händer skriks det ut 20-falt.
Många kommer till akuten för saker som hade kunnat klarats av på vårdcentralen nästa vecka. Och det är från alla samhällsklasser och etniciteter. Och nog fan tar det tid då på akuten. Som de säger, har man tid att laga mat och äta innan man åker till akuten för att man är rädd att vänta hungrig är det inte akut.

Brottsligheten sjunker men rapporteras och sprids oerhört. Små problem som blir stora av sociala medier. Rykten. Känslokompasser som visar fel.

Nog har Åkesson gjort ett bra jobb för att gynna sitt parti, det är svårt att förneka. Men han ställer till det för alla andra.

Dela gärna saker på facebook men kontrollera källan. Dela inte skit. Häng inte ut personer. Skräm inte upp dig själv med läskiga rubriker eller filmer som visar galenskaper (såvida de inte är skrivna av Claes Eriksson och är från 1900-talet).
Dela inget som visar hur "arabiska män gör" eller liknande. Det späder bara på fördomar och sådana finns det tillräckligt av ändå.


Världen är inte elak, den är vad vi gör den till

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!