Tillbaks till idrotten

21 januari, 2017

När jag var liten kollade ofta mina föräldrar på längdskidor på helgen, så även jag. Svan, Mogren, Dählie (?) och Vasaloppet.

Sen kom tonåren och det intresset försvann, förutom när man var bakfull, då är det en yppelig sport att titta på, det går liksom lagom fort och de flesta av loppen är såpass långa att man kan nicka till utan att missa något mitt i.

Några år senare var det barn och skidintresset avtog ytterligare. Jag försökte se sprintstafetter om jag råkade ha tvn på just då och kanske också 3-eller5milen i VM eller OS.

Nu är väl barnen tillräckligt stora för att jag ska kunna kolla vinterstudion, bakfyllorna är många år sen (kommer inte ens ihåg när jag var bakfull sist. Eller ens vilket år det kan tänkas ha varit) men helgerna fylls ändå.

Men visst gillar jag fortfarande att titta på längdskidor. Kan inte åka själv men det är kul att titta på de som kan.

När jag skriver det här pågår flera tävlingar på en gång, både herrar och damer. Klassisk stil, inte en aning om det är kort eller långt, kval eller nån cup. Men det spelar ingen roll det är kul att titta ändå.

Barnen och frun är tillsammans med svärmor och tittar (och köper nog) kläder på MOS. Själv ställdes jag inför ett svårt val:
(A) följa med
(B) inte följa med och istället springa och kolla skidor.
Tänk om alla val kunde vara så enkla.

11 km landsväg blev det idag, uppdelat i 9-minutersbitar med 1 minuts gåvila för knät däremellan. PostIronman-rekord.
Vill inte Jinxa men det börjar kännas som att det kanske kan gå åt rätt håll igen

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!