Det som går upp måste komma ner

2 februari, 2017

Jag har haft en riktigt bra träningsperiod sista två månaderna sett till skador och knäkänningar som har lyst med sin frånvaro. Jag har varit väldigt försiktig i progressionen och det verkar ha gett resultat.

Därför var det lite oväntat att jag fick känning imorse efter en, förutom ett set force, lugn jogg på 8 km i skogen med hunden som sällskap.

Men det såklart.
 Isen var väldigt hal imorse där den låg kvar tillså det blev lite halkningar och spänd löpning, Aslan har börjat tycka att om man har kopplet på sig ska man springa så sakta som möjligt vilket innebär att jag får nära på springa i sidled när han ligger efter. Och på is i det läget... Ja, inte helt bra.

Kan ha varit trött efter cykelpasset 10 timmar innan också. Eller en kombo.
Hur som släppte det ganska snabbt när jag väl var hemma.

Under kvällen kom nästa hinder... Jag lyfte en madrass med ribb-botten i trä och puttade en disk i ländryggen lite mot ischiasnerven. Dels gör det ont i ryggen, dels lite obekväma ilningar längs vänsterbenet...
Hoppas det släpper snart.
I skrivande stund ligger jag med en värmedyna över ryggen och försöker varva ner efter kvällens simpass som trots ryggen gick rätt bra, lite sendrag eller kramp i vaderna bara. Och efter en timmes simning gjorde sig ryggen så pass påmind att jag inte kunde voltvända längre. Men mellan vändningarna kändes det bra.
Simcoachen var sjuk så jag tog tillfället i akt att skriva ihop ett eget program som passade min träning och fick med mig mina träningskompisar på det. Alltid roligare att träna ihop med någon, speciellt i simning som ändå är, av självklara orsaker, ganska osocialt i grunden. Ganska mycket skovel och teknik, lite force, lite zon3 (för mig, de andra simmade på bra mycket fortare så jag var rejält avhängd på mina 1:45/100. Men eftersom vi hade start 2:00 så gjorde jag det planen avsåg), och mjuk distans på slutet.

Imorrn har jag vilodag. Rätt skönt faktiskt, framförallt mentalt.

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!