Summering av januari och hej februari!

5 februari, 2017

Så var det dags för en summering av januari samt lite planering framåt. I år har jag ju tänkt att springa 150 mil totalt, som jag skrev i förra inlägget. Detta innebär att jag behöver snitta ca 28 km/vecka. Så hur har det gått. Jo tack, bra! Totalt har jag i januari sprungit 155,53 km fördelat på 17 pass. Det ger ett snitt på 3,6 mil/vecka och 9,14 km/pass och det är jag jättenöjd med. Jag och Mia har sprungit längre pass både på veckodagarna och på lördagarna. Dess utom har jag lagt till ett pass på söndagar, tillsammans med min man! Han är verkligen inte något löparämne utan springer mest och tycker att det är jobbigt. Men jag är glad att han vill springa så jag drar runt på honom ;) Vi får lite kvalitetstid tillsammans och det är bra. 

Så säger vi hej då till januari och  hälsa februari välkommen, eller vabbruari som månaden nu för tiden kallas. Knappt hann vi byta almanacksblad så kom de elakaste av förkyldningsbaciller och knäckte mitt annars så starka immunförsvar. Attans också! Gårdagens långpass och dagens runda med maken var bara att ställa in. Idag känner jag mig lite bättre så förhoppningsvis kan jag och Mia ta en lugn runda på tisdag. 

Mia och jag har sprungit tillsammans i 2,5 år nu så vi har många olika rundor att välja på. Ändå känner vi ibland att vi vill variera sträckorna men nu på vintern är det inte lika lätt att utforska stigar och vägar vi inte känner till sedan innan. En kväll satte jag mig med datorn och ritade upp en sträcka på ca 15 km som såg ut att blir en bra utmaning till lördagens lite längre pass. En skärmdump av kartan sparades i mobilen. Enligt kartan skulle vi springa ca 7,5 kilometer på grusvägar och stigar i skogen, där efter passera under R40 (motorväg) och komma upp på gamla R40 (landsväg) och på den springa hemåt. Sagt och gjort, lördag morgon för två veckor sedan kutade vi ut, glada att få trampa nya marker. Det var lagom kallt och färden gick till att börja med fint. Efter några kilometer tittade vi på kartan (skärmdumpen) och upptäckte att vi hade missat en avtagsväg och vi fick springa tillbaka en kilometer. Glada i hågen fortsatte vi att halka oss fram på isiga grusvägar. Men så tog helt plötsligt vägen slut. Framför oss var ett viltstängsel och på andra sidan det brusade bilarna fram på R40. Någonstans längs vägen hade vi missat den stig som skulle ta oss till passagen under R40. När vi tittade på kartan kändes det väl långt till den från där vi hade hamnat. Lite förvirrade över läget valde vi där och då att strunta i passagen och ta oss tillbaka hemåt genom skogen, något som visade sig var ett ganska knasigt val. I tre kilometer gick vi över träsk, stock och sten. Som tur var hade det varit kallt i några dagar så marken var ganska, men inte helt, frusen. Ett par gånger trampade vi igenom halvfrusna mossvattenpölar och blev riktigt nedkylda och blöta om fötterna. Tack och lov hade vi ullstrumpor på oss. Rundan tog 1 tim 45 minuter och vi var ganska möra i benen när vi kom hem. 
Så vad lärde vi oss av detta? Jo, att inte göra egna rundor vid datorn när man inte vet hur det egentligen ser ut i naturen. En skärmdump är inte lätt att följa som karta. Där det på bilden ser ut att vara en stig kan det vara en bäck eller bara en skugga. Där jag trodde att det var en stig som skulle leda oss till passagen under R40 var det ingenting, vi sprang nämligen nyfikna dit och kollade helgen efter. Området vi har börjat utforska har stor potential och där finns säkert många fina stigar men vi väntar med att springa där igen tills isen har smält bort. 

Så där ja, nu gäller det att bli kvitt den här förkyldningen, sedan är det bara påt´igen! En vecka kvar och sedan är det sportlov hos oss :)

//Linda

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!