Behövs en plan?!

9 mars, 2017


Jag har en väninna som har en plan, eller nej hon hade en plan... till nyåret började det nya livet!


Hennes plan var att förändra sin trivselvikt lite, börja träna eller ja fortsätta träna fast med mer intesitet (så hon löste terminskort), komma igång med promenader och hade en plan på att börja jogga. Det var en bra plan, en bra livsförändringsplan, och jag kände det där stinget ni vet: "jag vill också ha en plan".


Men så hände det - knaak- och så var benet brutet och med sju veckor i nån sorts otymplig sko så var planen puts väck...ledsamt för henne. Dock tar hon det med jämnmod och har verkligen hunnit kolla in ALLA tv-serier och refererar gärna vilka jag bör titta på. Saknar våra promenader lite för hon hade verkligen mycket att "ventilera" och många bra tankar.


Men just det, PLANEN  (den kommer hon säkert att börja om med när allt är läkt igen) alla verkar ha en sån, utom jag?! Jag har inte tid att sätta mig ner och tänka igenom vad jag ska planera och hur jag ska gå tillväga på bästa sätt. Eller tid har jag, men då kollar jag hellre in väninnans tips på serier... Jag vet vad jag vill göra och ungefär vad som krävs för att ta mig dit men en PLAN - det låter så proffsigt, så "jag vet vad jag gör"


Men PLANEN följer inte livet och dess händelser och det är kanske därför jag inte får till en strukturerad plan på pappret (datorn) jag vill göra vad som känns bra och sånt som faller mig in. Och troligen är jag rädd att jag inte ska kunna hålla planen och ha lagt min tid i onödan och nu ska jag göra om hela skiten igen... nej jag är nog inte redo för en plan!


 

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!