Ironman 2018? Kanske. Eventuellt.

9 mars, 2017

Jag börjar bli sugen på att ge mig på Ironman igen, 2018.
Knät funkar allt bättre och jag blir matad på sociala medier med romantiska bilder och citat för triathlon.

Det är mycket som ska stämma för att jag ska vilja göra satsningen igen. Att plöja ner 10-12 timmar i veckan är inget man bara kan ställa in skorna till.

Det absolut viktigaste när man är i min livssituation med barn i lägre skolåldern är:
En väldigt snäll fru. Min fru är en sån fru.

Att hon köpte läget förra året var oerhört.
Jag har ganska lätt att bli tunnelseende och fyrkantig i min träning. Bra egenskaper om man är 18-20 och elitsatsande. Mindre bra om man är närmare pension än födsel och oerhört långt från elit. Det hände ganska många gånger att hon lät mig planera familjens helg-göromål utifrån träningen: "Nej, jag kan inte, jag ska ju titta på asfalt i 5 timmar den här lördagen också".
Förvisso irriterat, med rätta, ibland men ändå. Så frågan är om jag har samvete till det igen.
Just nu: Nej. I juni 2018? Njae, kanske...
Å andra sidan blir barnen mer och mer självständiga så det finns mer tid för egen tid.

Sen den ekonomiska biten. Ekonomin är ju ett resultat av för lite på kortet och för få kontanter. Anmälningsavgiften på ca 5000 plus alla omkostnader. Kännbart värre...

Motivationen är också en grej. Förra året var jag sjukt less på asfalt. Min gräns gick vid 9-10 mil, efter det var det Så. Sjukt. Tråkigt. att cykla. Och att göra om det 20 lördagar i rad... För att inte tala om alla trainer-pass...
Man ska också komma ihåg att jag hade tur med vädret. Jag cyklade landsväg ca 120 timmar och hade bara regn 4-5 av dessa.
Året innan var det regn dagligen. Och att då cykla mycket...
Men ändå. Jag har ju lärt mig en del sen förra året, var fokus ligger, vad som går att variera osv. Kör jag nästa år kommer jag variera mer för varierandets skull. Kanske mer skog, kasta in kortare, intensivare pass osv. Dessutom kan jag nog lura med mig lite sällskap ibland. Förra vändan hade jag sällskap ungefär lika mycket som det regnade. 4 timmar i sitt eget huvud på en cykel är segt. Jag klarar det ju och man hinner fundera på väldigt mycket men så kul är det inte.

Ja, vi får se...

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!