Myslöpning

18 september, 2012

Idag var det en sån här dag. En sån här dag som jag bara ville komma ut på ett lite längre löpmyspass. Andas skog och inte tänka på snittid eller puls. Att slippa människor och bilar och bara få komma hem med mer energi i kroppen än innan passet. 

Det blev ett bra pass. Utan pulsband. Utan press. Jag bara sprag, gick på känsla. Stannade några gånger, tog en kisspaus, funderade vilken väg jag skulle ta. Gick upp för en brant uppförsbacke. Jag sprang på stigar jag inte sprungit förut, fick vända några gånger då hösten kommit på riktigt och många stigar såg ut som bäckar. Det var sol. Fantastiskt skönt. 

Ett riktigt feelgood-pass. 15 km på grusväg och stig. För det mesta en blandning. Runt 6 min/km-tempo. Mest uppför och nedför. När man tränar mycket är det lätt att glömma bort dessa pass. Det är såna här pass som får en att orka ta sig genom alla dessa intervallpass, alla tuffa pass när kroppen skriker åt en att stanna. 

Nu mår jag bra. Förutom träningsvärken i framförallt triceps från gårdagens TRX-pass så mår jag faktiskt väldigt bra. 

 

Sophie

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!