Det där om vikt. Igen

30 mars, 2017

Imorse var jag tillbaks i skogen för att testa på löpningen igen efter måndagens misslyckande. Gick bra, strax över 8 km zon 2 utan minsta känning i något av knäna.
När jag stod i duschen och mentalt skrev ett mer ingående blogginlägg om rehab, förväntningar osv formade sig långamt ett annat inlägg. Det är det som följer.

Åter igen hamnade jag igår i ett sammanhang där jag tvingades försvara min vikt med att jag tränar en del. Jag fattar verkligen inte varför det är så intressant eller framför allt inte varför ibland relativt obekanta människor lyfter diskussion om det.

Såhär: jag var på personalmöte i kommunens regi igår. Vi har några som var lite tidiga och smög in i ett rum medan vi väntade på att mötet skulle börja, det var ju tråkväder ute.
Övriga runt bordet var tre kvinnor i åldern 40-50 som kände varandra lite. Och så jag då som är totalt ointresserad av att småprata för att få tiden att gå. Jag gömde mig i Facebooks låtsasvärld medan de övriga pratade om lite olika och efter ganska kort tid gled samtalet över på bland annat ischias-problem, ryggskador osv som uppkommit på lite olika sätt. Omsorgspersonal och kontorspersonal. Alltid ont i ryggen.

De pratade om olika behandlingar, men de
verkade överens om att värme och korsett-band var lösningen på det mesta.
Här vaknade mitt intresse och jag satt och lyssnade och blev allt mer nyfiken på hur de efter flera års smärta fortfarande tyckte att värme var bra en bra lösning på ryggproblem.
Men sa inget. Sen kom det. Träning.
"Ja, träning är ju bra. Om man gör den. Haha ha ha." suck...

Steget från att inte träna till att man ska äta nyttigt var inte så långt.
Fikabröd finns det i kommunens regi och på de flesta personalmötena är det en kvinna som bakat något fikabröd, ofta sockerkaka i nån variant. Så gled diskussionen över till fika på arbetsplatser. Och här blev jag inbjuden i diskussionen.
Jag spenderar mina arbetsdagar på ett hotell, i stor del i direkt anslutning till kök och matsal.
På hotell finns det fikabröd och andra godsaker i mängder.

Och sen då:
- "Men på dig syns det ju inte. Eller du kanske inte äter fikabröd eftersom du är så smal?"
 - "Jodå, men jag ser det inte som att jag är nyttig om jag bara tar en kanelbulle till fikat." sa jag inte. men tänkte.
- Jodå, men jag tränar en del så jag tränar bort det.

Vafan? Låt mig vara.
Jag är inte smal-smal. Jag väger ca 72-74 fördelat på 179 cm.
Jag är inte speciellt biffig. Man blir inte det av konditionsträning. 
För 20-30 år sedan hade jag sett ut som alla andra. Innan vi blev med Smartphone.
Nu ser jag ut som vem som helst som rör sig ibland och inte tittar för djupt i bullfatet varje dag.
"Det är ni som är de konstiga, det är jag som är normal" som Thåström sjöng.

Lägg inte ert dåliga samvete på mig eller alla andra som inte äter för mycket.

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!