Nytt fokus

21 september, 2012

Ja, då var Stockholm Halvmarathon avklarad. Nu är det dags för att fokusera på nästa tävling, Sörmlands Ultra Marathon (SUM), den 13 oktober. Det är en 50km terrängtävling där man springer på Sörmlandsleden. Jag har funderat flera år på att testa den, men aldrig kommit till skott. Nu äntligen ska det ske i alla fall. Jag har sprungit Sörmlandsleden förut så jag vet att det är en trevlig tur. Jag kommer springa den av flera anledningar. Den primära är att det blir ett bra långpass inför min nästkommande tävling i november, som går i huvudsak på vandringsled. En annan anledning är att jag förmodligen kommer testa lite utrustning som jag ska använda på den nästkommande tävlingen.

Framöver är det distans och uthållighet som gäller, inte snabbhet. Denna vecka har jag lyckats få till två bra pass. Första var i onsdags då jag skulle känna på benen och ena foten efter helgens tävling. Passet flöt på bra och blev mycket längre än planerat, drygt 17km. Idag blev det ett ännu bättre pass. När jag vaknade så stog termometen på +3 och motivationen var som bortblåst. Väl framme på jobbet funderade jag inte så mycket, utan bytte om och stack ut. Wow, vilken morgon. Det var helt klart och solen började titta fram och värma upp luften. Ursprungsplanen var att få ihop 20km. Väl ute i alla fal, så körde jag på med en bra fart, men den var inte viktig, jag körde på känsla. När jag kommit en bit så började jag summera detta och föregående pass. Vore det inte kul om man fick ihop jämna 40km på två pass? Hornen växte ut och den nya planen var 23km. Hela passet sprang jag i princip vid vatten och trevliga vyer och kilometrarna tickade på. Plötsligt kom en ny tanke, 25km när jag ändå håller på? Svag som man är föll jag åter igen för frästelsen och reviderade min plan igen. när jag började närma mig jobbet igen hade jag fått ihop 17km och det började ta emot. Helgens bravader hade satt sina spåt i alla fall...Varför ska jag tvinga mig springa en omväg för att få ihop mina kilometrar när jag kan ta närmaste vägen och vara framme efter 2km, var tankar som flög igenom huvudet? Jag lyckades ignorera detta och tog extrasvängen. Klockan stannade på 26 kilometer, 43 kilometer totalt på två pass. En mara, weee! Benen var rejält slut och jag kände mig nöjd....
Skönt att det fortfarande är väder för korta tights som gäller i Stockholm.

Taggar

Långpass

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!