Naked running, barfotaskor och långpass

2 april, 2017

Det här borde kanske vara två eller till och med tre inlägg men eftersom de hör ihop blir det ett långt istället.

Nytt försök idag på långpass efter sista försökets totala misslyckande med ont i vänster knä.

Jag har fått ärva ett par 5-fingers av min oerhört snälla träningskompis Per, och dessa skulle testas idag tänkte jag.
"Men att springa med barfotaskor för första gången på länge, är det så smart på långpass?" undrar den uppmärksamme läsaren?
Nej, det är det inte. Smart som jag är delade jag upp passet i två delar med skobyte på mitten. Är huvudet dumt får kroppen lida. Pappas favorituttryck.

Jag läste i en av fruns gamla Iform-tidningar om "running naked". Inte alls lika kul som det låter. Det heter tydligen det när man inte har med klocka, pulsband, musik osv. Tramsigt. Iforms vinkling av det var att det kan vara bra att springa "naken" ibland. Och inte då främst för att det är skönt att bara springa, lyssna på fåglar eller titta på utsikten.

Nej, den största fördelen var att man då inte blir stressad av att försöka springa fortare eller längre än man gjorde sist eftersom man inte har koll på hur fort det går eller hur långt man förflyttar sig.
"Men vad smart, nu ska jag lämna tidtagningen hemma!" tänker nog INGEN som vill bli bättre. Tid, puls eller distans är ju utmärkt för att även bromsa sig själv. Jaja...

Finns det inga problem med att lämna klockan hemma då? Joho då. Här ska det inte vara lätt.
Lämnar man klockan hemma finns det, fortfarande enligt Iform, risk för att man springer för fort eftersom man inte vet hur fort man springer. Eller hur långt.
Mm... Och sådana artiklar livnär sig folk på att skriva...

Och tillbaks till mig. Jag körde "naked running". Nästan. Ingen distansmätning men klockan fick följa med så jag har lite koll.
Jag jämnade ut det genom att köra mer naket på riktigt: barfotaskor, kallingar, shorts och tröjan nedstoppad i fickan så länge jag var i skogen. Nice. Äntligen varmt. Jag gillar att springa utan tröja, är skönt.
Ber härmed om ursäkt till alla som råkar se mig utan tröja i vår, sommar och höst.
Om ni ser mig och tar illa upp: Det går över. Titta på skorna en stund, jag är snart förbi.

Det var då länge sen barfotaskor fick följa med. Jag gillar att springa barfota och går helst barfota så mycket det går. Jag springer fortare och får ett bättre löpsteg.
Efter 10 minuter idag kom jag på att jag hade 5*5 minuter tävlingsfart på schemat, Instoppat i långpasset. Och barfotaskor på fötterna... Hm... Äh, chansar, det borde hålla.
(Spoiler: det gjorde det)
Och det gick ganska fort för att vara mig. Jag sprang samma runda som sist de här intervallerna gjordes så jag hade lite koll på hur långt jag hann då. Och jag kom lite längre idag så jag höll, för att vara jag, snabba 4:10-4:15 och höll ihop det bra. Jag sprang en slinga på ca 2,5 km och andra varvet gick fortare, så intervall 3+4 gick fortare än 1+2.
Bra.

Det där med skorna då? Jo, de var på. I en dryg mil, lite mer. Är huvudet dumt får kroppen lida. Tadaaa...
Gissa vem som inte kommer få i hälarna i golvet imorrn bitti? Riktigt stela vader, hamstrings och gluteus-muskler...

Skobytet gjordes och jag tog på mig mina normala, dämpade skor för att jogga resten av passet. Gick inte fort men det var ju inte planen heller, kanske 5:40 nånstans.
En annan sak som var bra är att andningen satt riktigt bra idag. Jag envisas med att hålla munnen stängd när jag joggar och det blir lättare och lättare, långa stunder tänker jag inte ens på det.
Sista kilometrarna var riktigt sega och jag var rejält trött när jag kom hem, länge sen jag kände mig så tom på energi.


Nästa vecka blir det lätta pass, återhämtningsvecka, innan uppbyggnad för tävling börjar.

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!