Midsommarplågan

24 juni, 2017

Jag lyckades klämma in en runda igår; lite tajt efter maten kanske men jag ville hinna innan regnet. Det är ju klassiskt på midsommar: ska det regna på löprundan eller inte? I fjol vill jag minnas att jag sprang i Stockholm på midsommarafton och att gatorna låg spöklikt tomma. Eftersom alla är på landet. Här ute på vischan var det folk på var och varannan tomt, bilar parkerade kors och tvärs på grusvägarna och från sommarstugorna nere vid Hjälmaren spred sig grillröken som en Lützendimma över fälten. 

När jag sprang runt där bland idyllerna så kunde jag inte undgå att undra lite över hur det egentligen står till med det svenska folket. Det är så bedrövligt att se vad precis alla sällskap sysselsätter sig med, oavsett om det är ungdomar eller gamlingar. Ett fenomen som spridit sig som ogräs över alla samhällsklasser och förstör varenda festlig utomhustillställning mellan maj och september. Jag talar naturligtvis om Kubb.

Denna eländiga nationalsport som ingen vettig människa kan ha glädje av. Ett totalt menlöst sällskapsspel där ena laget alltid leder med 100-0 efter två minuter, men sedan behöver resterande delen av kvällen, och ofta merparten av natten, på sig att knyta ihop säcken och till allas lättnad äntligen vinna. Huvva! säger jag bara. 

Och ändå är det dom vattenkammade, uppiffade människorna med blomsterkrans i håret, tröja över axlarna, vinglas i ena handen och ett vedträ i den andra som kollar snett på mig när jag joggar förbi lite ledigt i 3:45-tempo på midsommarafton. Världen är allt bra uppochner va? 

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!