Ecotrail Stockholm 2017

27 juni, 2017

Nu har det gått drygt en vecka sedan jag sprang Ecotrail Stockholm 80km, vilket  vackert lopp!!

Starten gick 7.00 från Stora Skuggan i Stockholm. För att vara i god tid och att jag hade en bit att resa så stack jag strax innan 5.30 hemifrån.  På tunnelbanan träffade jag på en kompis som också skulle springa, även han från Team Nordic Trail. Team Nordic Trail arrangerade loppet, vilket gjorde att det var många bekanta på startlistan.  Väl på plats var det bara att fixa ordning det sista och lämna in väskan. 15 min innan start körde Tävlingsledare David Sundvall (han är även det för TEC) en genomgång om märkning av banan och lite annat matnyttigt. Därefter var det tags för att ta plats i startfållan. Nerverna gjorde sig påminda, men jag hade ändå ett visst lugn inom mig. Målet med loppet var att genomföra det med en behaglig känsla att må bra och känna att det finns mer att ge.


(Foto privat. Gryning)

Alla räknade ner de sista sekunderna och plötsligt var vi igång! Hade ställt mig hyfsat långt fram och kom iväg bra. Som de flesta lopp är det alltid personer som tokrusar i början. Hade min plan, så jag försökte hitta min fart. Efter några minuter hade startfältet dragits ut och jag sprang och snackade med en annan kille ett tag. Vid Ålkistan ungefär kom Tobbe (Team Nordic Trail), "han med håret" som många refererar honom som.  Vi började snacka och den andra pinade på framför oss. Alltid kul att snacka löpning med honom . Vi kom efter ett tag ikapp killen och slog följe. Kilometrarna tickade på och vi alla mådde bra. Första vätskekontrollen kom direkt efter Väsjöbacken i Sollentuna, närmare 20km från start. Där var Tobbe o den andra killen snabbare så jag fick springa själv. Kom dock ikapp dem efter någon kilometer och vi körde på.



(foto privat. Jag och Tobbe)

Tror det var runt 27-28km så gjorde killen en rejäl fartökning åter igen och försvann. Jag och Tobbe lunkade på och nu började det bli varmt. Tobbe fyllde en flaska o vi kom ifrån varandra lite, men han trippade så lätt ikapp efter ett tag. Kunde inte hålla jämna steg och avståndet drogs ut sakta.  Bara ett par km från nästa vätskestation kom jag nästan ikapp killen som dragit ifrån tidigare. Och vid vätskekontrollen vid 38km var jag ikapp. Det blev att vi slog följe in mot stan igen. I Ursviksskogen hände något som jag aldrig varit med om tidigare, jag fick kramp i ena låret!! Inte bara så att det kunde stretchas bort eller gå så det släppte, utan det gjorde så ont att jag fick lov att stå med händerna på knäna och vänta på att det skulle släppa. Efter någon minut eller två började det släppa och jag kunde börja går, för att sedan jogga. Det är var runt 46km, bara 34km kvar på loppet. Tyckte innan det hände att jag varit duktig på att dricka och äta salttabletter, men det var tydligt att det behövdes mer. Så vid nästa station vid Frösundatoppen (54km) blev det en klassisk saltgrogg, vatten med massor av bordssalt i. Inte gott, men förhoppningsvis del av lösning på mina problem.

Jag fortsatte att tuffa på och det kändes bra att jag nu kände igen mig, även om värmen sög musten ur kroppen. När jag sprang genom Hagaparken insåg jag att jag gjorde fel saker, det var massor av människor som njöt av solen med en picknick. Skulle gärna ha bytt, men fortsatte framåt mot Kungsträdgården. Efter 64km var man åter igen tillbaka där vi startade för drygt 6 timmar sedan, Stora Skuggan. Mera salt och mera vätska! Kändes som att problemen flyttade runt i kroppen. Sedan krampen kom första gången hade jag druckit avsevärt mer. Det gjorde att jag fick ont i magen stundtals. Nu var det äntligen "bara" de sista 16km kvar. Det var den enda delen av banan som jag faktiskt sprungit på. Det tuffade på och när krampen gjorde sig påmind var det bara att slå av på farten och arbeta bort känslan.  När det var 8km kvar passerade man sen sista vätskestationen. Grymt skönt strax innan när man passerade så det blev ensiffrigt. Här blev det mer vatten, men inget salt. De som servade på kontrollen tittade konstigt på mig när jag bad om salt. Det blev några muggar Cola istället. Nu var det bara klämma de sista kilometrarna, en sväng ut på södra Djurgården och sedan asfalt och strandvägen in till mål. Men det är farligt att slappna  av visade det sig. 5 km kvar och den sista stigingen på loppet närmade sig. Tittade för mycket ner i backen och funderades på annat så jag missade en avstickare från den stora stigen. När jag efter 200m upptäckte mitt misstag var det bara att vända. Hade även lyckats fått med mig några flera löpare som tittat på mig och inte snitslingen.  Det blev en felspringning på ca 400m och 15 höjdmeter. Låter kanske inte så mycket men när man har 75km och massor av höjdmeter i benen vill man inte ta omvägar. Kom rätt till sist och njöt av sista biten förbi Rosendals trädgård, Djurgårdskanalen, Strandvägen och till slut Kungsträdgården.

Passerade målet 8:36:27.  Det blev en 16.e plats av de 74 män som kom i mål. 102st startade, så 28st bröt eller 27%. Jag både hoppades och trodde att det skulle gå något fortare. Men dels så underskattade jag banan, men så var det nog värmen som knäckte mig. Är grymt nöjd över min prestation. Dels tiden, men fram för allt mitt krigande mot kramp och värmen. Jag har dragit flera lärdomar av loppet som jag förhoppningsvis kommer ha nytta av framöver.

En stor eloge till banplanerana som har hittat så mycket stigar, grusvägar mm i en underbar natur! Visst, det förekom asfalt och det är nog oundvikligt om man ska ha en bana i och runt Stockholms innerstad. Snitslingen alla 80km var helt enastående(även om jag sprang fel). Fick höra efteråt hur många meter band som gått åt och det var MYCKET!!


(foto privat. Väsjöbacken)

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!