Swimrun träningstävling

21 juli, 2017

I onsdags var det tävlingspremiär i Swimrun. Eller, träningstävling. Eller träning. För man kan väl inte vinna en träning? Eller...?

Vi var 12 till start och efter ett lugnt uppvärmningsvarv av lekledare Mattias var det go-time.
1,4 km löp + 180 m sim. Tre varv.

I starten drogs fältet ut direkt, Rockman-Magnus, som bara några dagar innan fullföljt Rockman (Ett av de jobbigaste Swimrun-loppen som finns) i Norge hängde på en vindsnabb orienterartjej (Johanna?) i täten medan jag hamnade lite längre bak ihop med ÖtillÖ-klara Nina och de genomtränade och explosiva Johan, Jonas och Tobias.
Tempot första varvet var högt men en bit från max, hade nog fördel av det mot slutet av denna sprint.
Framme vid första simningen var Magnus och Johanna (?) långt fram men jag fick en väldigt bra simning och satte handen på stegen sekunden innan Magnus och smet upp mot varvning, förbi de milt förvånade badgästerna vid hopptornet.
Ut med ena öronproppen, ner med dragkedjan och ut i skogen igen.
Vid varvning ledde jag, tre sekunder innan Magnus och 12 före Johan.

Jag sprang och lyssnade efter Magnus hela varvet fram till simning, förväntade mig att han skulle komma flytande förbi men han dök aldrig upp. Med några 100 meter kvar till vattnet gick skosnöret upp. Knyta skor me d paddlar på händerna, puls över 185 och adrenalin sprutande ur öronen brukar vara ett problem men framme vid vattnet med foten på en sten gick det bra. Fick ju dessutom ner pulsen några slag så simstarten blev mindre obekväm.

Eftersom Magnus inte var ikapp kände jag att jag kanske kan komma först ikväll. För man vinner väl inte en träning...?
Vid varvning berättar Mattias att jag är 5 sekunder från hans banrekord. Kvällens pass är andra nånsin på den här banan, men ändå, Mattias är en atlet av rang och att vara i närheten av hans tid är bra.

I tävlingen mot banrekordet känns det bra. Jag hade läst på Mattias tid från förra veckan och sett att han tappat lite fart sista varvet. Dessutom behöver jag inte stanna och knyta skorna igen.

Kroppen fungerar bra och även om det börjar bli lite halkigt när benen tappar lite tryck sista halvan är jag rätt pigg när jag springer den långa gräsmattan mot målgång.

I mål visar det sig att jag är 30 sekunder före Mattias rekord-tid, jag simsprang på 34,42. Känns bra att ha ett banrekord även om det lär slås fort igen.

Magnus kommer i mål strax efter mig och Johan är honom hack i häl. Vi pustar ut och hejar på övriga deltagare som vilar ut med endorfiner och svett rinnandes i kvällssolen.

Foto av Sebastian Svanborg.

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!