Löpning är livet

6 september, 2017

Dessa bevingade ord skulle kunna komma från vem som helst som nån gång upplevt "runners high", lyckoruset som, med lite tur, inträffar två gånger per år då allt bara stämmer:
Medvind, nedförsbacke, solen skiner, lagom varmt, perfekt underlag, pulsen ligger perfekt och GPS-mätaren berättar snälla saker. Eller känslan av ovanstående iallafall.

De skulle också kunna komma från nån som förstår storheten i att faktiskt ta sig ut i första gången i ett väder som närmast verkar frambrinfat för att sitta under en filt och kolla på en film och dricka varm choklad ihop med någon man tycker om, springa den där fruktansvärt långa femkilometersrundan, frysa om hela kroppen och sedan i duschen bli påhoppad av endorfinerna i samma stund som vattnet värmer upp kroppen och man bara står och myser och är jävligt nöjd med sig själv.


Senast jag hörde någon säga det, eller om det tillochmed är första gången jag hör någon annan än jag själv eller nån på tv säga det, var det min son som sa det.
På gårdagens orienteringsträningstävling, i en trevlig nedförsbacke strax efter en kontroll han hittat själv.

Svaret på meningen med livet är inte 42, Douglas Adams hade fel.

Meningen med livet är löpning. I en skog. I Oxelösund. En helt vanlig tisdag.

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!