Medoc marathon

14 september, 2017

Jag har nu återvänt från mitt (hittills) största och häftigaste löparäventyr.

Jag åkte en gruppresa, med buss ner till Frankrike. Totalt tog det ca 30 timmar enkel resa. Inget resesällskap med mig, men det fungerade utmärkt att prata med alla trevliga människor på resa. Vi var inte så många på bussen, (en del tog flyg ner) de flesta fick 2 sittplaster, så man kunde bre ut sig. Resan varade från onsda- måndag. Loppet var lördag den 9 september.

 Researrangören hade ordnat gemensam utklädnad till oss 78 som var med. Det var häftigt! Nrlappar fick vi på hotellet. Service!

Medoc har olka teman varje år. I år var det musik, 33:e varv. 33:e året detta lopp går av stapeln, så det var väl fyndigt värre.

Abba, Village People, Beatles, Elvis mfl fanns med bland alla löpare.

Innan start, visade sig regnbågen!

Medoc är en fest. Utklädda löpare, det bjuds på musik. Man joggar genom vingårdar och bjuds på vin, ost, kex, ostar, ostron. Och nej: man dricker inga mängder av alkohol. jag väntade dessutom till efter 28 km, innan jag testade vin. Och den skvätten jag drack då: var så himla god!

Visst var det tufft, det var det. Smärtan de sista 4 km, var inte att leka med..... Men det gick över så fort jag kom äver mållinjen. Och ja: Jag grät av lättnad och stolthet de sista 2 km in i mål.  Vädrets makter var ganska ok. Soligt, åskskurar, hagel, molnigt och så varmt igen....

 Hade en rejäl svacka, rent mentalt, mellan 12 km-27 km.... Det var tråkigt, jag tyckte det blev trist att inte ha någon att dela upplevelsen med.  Men så fick jag sällskap från ett par från gruppen, och det hjälpte mig att vända tankarna. Vi avverkade nästan hela återstoden av maran  ihop (sista 2 km, joggade de före mig, jag kunde inte få till rikgit den farten just då).

 

Efter loppet: Så klart efterfest. Då dansade vi! Eller iaf jag! Vilken kick! 

Väl på hotellet: Av med skorna och synade mina stackars fötter. Gansak välbehållen ändå. Några blåsor undertill och världens blodblåsa på höger fot. Men vad gör väl det? Inte så hemskt ont iaf. Fast svårt att sova natten efter maran. Det värkte lite äverallt. Och jag gick inte på toa en enda gång under loppet!!!! Så på natten, var jag uppe typ varannan timme för att kissa. 

 

Om jag ska göra det igen?! Självklart. En gång är ingen gång!

 

 

Det känns som om jag inte hann med alla intryck under loppet, därför måste jag helt eneklt resa en gång till. Lägger då upp det hela lite annorlunda, tror jag. Joggar på lite snabbare, de första 2 milen och njuter därefter lite extra. Och nu vet jag ju att jag kan klara det!

Efter målgång: Fick alla som avslutat i tid, en flaska vin dessutom. Bara det gör det ju värt mödan!

Dagens citat: " Hur vet du att det är omöjligt om du inte ens försökt?"

 

Ha ett underbar löphöst/vinter! Nästa år väntar nya härliga löpäventyr.

 

 

 

 

 

Taggar

löpninglöpresamaratonmedoc

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!