död, dödare, dödast!!!

1 oktober, 2017

Som svensklärare vet jag att jag inte kan komparera adjektivet död så som rubriken på inlägget. Antingen så är du död eller inte men den rubriken beskriver till viss del hur Lidingöloppet kändes för mig förra helgen.

Lidingöloppet är ett lopp som är välorganiserat och det är helt otroligt att det kan gå så pass smidigt som det gör att ta sig dit när det är så många deltagare. Det är lite lättare på hemfärden men det är ju naturligt då vi är många som startar samtidigt men sen så springer vi på olika tider och några åker hem direkt ifrån loppet medan andra stannar kvar en stund för en dusch eller heja på andra. Helt klart så är arrangörerna värda en eloge för bra transporter.

Mitt lopp började som det brukar, det gick oerhört lätt och det kändes som om du är oövervinnerlig de första kilometrarna. För mig brukar de tre första vara de värsta. Jag brukar/brukade alltid fundera över vad jag håller på med. Det gick över sedan jag sprang 100 dagar i sträck för då blev det på vilodagarna rundor som var endast 3 kilometer och då var det inte några problem. Den positiva känslan de första kilometrarna har hängt med sedan dess.

Jag brukar ha min bästa stund kilometer 6-8 men när det är Lidingöloppet 15 kilometer är dessa de absolut värsta. Det är backe efter backe. Jag säger varje år, och gör det också, att jag ska gå uppför backarna så jag orkar springa hela loppet. Det har jag gjort och gjorde även i år. I år var det inte lika "lätt" som det brukar vara. Till slut funderade jag över hur i hela världen jag skulle klarar av att uppför dessa backar!!! Det kändes som jag var halvdöd redan innan. Eftersom jag kom i mål så gick det tydligen men det kändes i låren både då och dagarna efter. Det var ju så blött i spåren också så även utför var det svårare i år.

Jag vet inte om jag har vaknat till liv ännu men det beror kanske inte på förra helgens Lidingölopp. Jag ska försöka ta mig ut i spåren för första gången sedan förra helgen idag på eftermiddagen och jag hoppas att det väcker liv i mig igen, på alla plan. Första oktober och de har redan börjat julskyltat i affärerna!? Inte klokt.

Veckans mantra lånar jag från en person jag kände tidigare: "Vad är problemet?" och det kan jag ju verkligen fundera över på många plan här i livet. Vi får se om jag kommer på några svar under veckans löprundor.

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!