Mot Tystberga till fots

7 oktober, 2017

Sen jag började med konditionsidrott har sträckan Nyköping - Tystberga varit lockande.
Uppväxt i Tystberga med föräldrarna som bor kvar.

Hemifrån mig på Arnö är det 30 eller 42 km om man inte tar motorvägen. Motorvägen är omkring 25 km.

Men några 42 eller 30 km monoton asfaltslöpning klarar inte mitt knä av.

Sedan i somras har jag, nästan varje gång jag åkt sträckan med bil, funderat på om man inte skulle kunna springa länga motorvägen, utanför viltstängslet.

Och idag var det dags. Mina föräldrar var inte hemma så mitt barndomshem var inte slutmålet men eftersom jag skulle bli hämtad med bil behövde jag ändå in i samhället.
Jag gav mig själv 3 timmar att komma de ca 25 km innan min fru hämtar mig.

Jag sprang genom stan upp till Ekensbergs motionsspår och sprang det så långt det gick längs järnvägen.  När så motionsslingan vek av åt vänster fortsatte jag rakt över skogen och ut på gärdet, över berg, sten och sly.

Ungefär en mil till platsen där gamla riksettan går under motorvägen. Ut i skogen igen. Knölig terräng, trångt och svårsprunget. Nytt gärde och löpningens första problem: Vatten.

Ni som kan er E4 vet att strax norr om Påljungshage går motorvägen över en å. Eller bäck. Från motorvägen ser det ut som en bäck. Från marknivå är det en å, 2-3 meter bred.
Jag sprang 3-400 meter till höger om motorvägen men hittade ingen övergång över vattnet, det var nog som smalast två meter.
Sprang fram till motorvägen, under, och tittade bort mot Svärta. Fortfarande ingen passage.

Nu kom jag till slut över helt torr. Hur det gick till framgår inte av berättelsen men #alternativafakta säger att jag flög.
Sen gick turen över gärden, genom hagar och över några stängsel. I hagarna gick det riktigt bra att springa, däremellan mycket svårsprunget med hal mossa, stenar och tät skog.

Framåt igen. Planen var att hålla mig mellan motorvägen och järnvägen. Motorvägen går 3 km utanför Tystberga, järnvägen rakt igenom. När så kraftledningarna kommer tänkte jag följa dem för mer öppen terräng rakt på samhället.
En felfri plan. Nästan.

Det finns nämligen två olika kraftledningar, den första jag kom till gick lite fel.
Så jag skulle rakt fram, säg kl 12, och ledningen gick mot kl 2, kanske mot Studsvik?
Och tungt var det. Antingen gick det brant upp eller ner, eller så var marken så vattensjuk att det var som att springa på myr eller i kärr. Mest i kärr. Andelen löpning sjönk ganska mycket mot ren gång.

Efter en stund sprang jag rakt på järnvägen. Skumt... Jag tänkte att den säkert bara svängde lite och fortsatte under ledningarna en stund tills jag kom på att jag inte hörde motorvägen och kom på mitt misstag.
Fiskade upp telefonen och GPS:en visade mig tillrätta och snart sprang jag över järnvägen igen.
Det blev bara 2 km omväg men jag lyckades missa sjön man först ser från Nyköpingshållet.

Jag kom så småningom till den andra sjön man ser från vägen, riktigt blött hela vägen. Men en väldigt fin sjö.

Snart hittade jag till rätt kraftledningar, de som går precis vid E4:an. Från vägen ser det ganska lättlöpt ut men det är det inte. Iallafall inte så här års. Berg, brant åt bägge håll. Mellan bergen en jävla massa ormbunkar och knädjupt vatten. Stundtals stod ormbunkarna mig upp i halsen, både bildligt och bokstavligt.

Efter några mindre irritationsutbrott kom så grusvägen som sörmlandsleden går på, via några hästgårdar in till Tystberga.

Min tid tog dock slut några kilometer från metropolen, vid Ekeby blev jag upplockad av följebilen.

Så inte hela vägen, med typ 2 km marginal, men det får bli nästa gång, då hittar jag lite bättre också.

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!