En försiktig och kravlös comeback

8 oktober, 2017

Hej bloggen. Jag har inte glömt bort dig.

Det har snart gått ett år sedan jag kraschade. Gick in i väggen. Brände ut mig. Och fastän jag ändå har kunnat börja jobba heltid igen sedan april så har det tagit lång tid att återhämta sig helt. Nu tror jag att jag börjar närma mig normalstatus igen. Nästan. Det finns många tecken på det, ett av dem är att jag börjar få tillbaka ett litet sug till min tillfälligt nerlagda blogg. Fast jag måste fortfarande vara försiktig. Orken tar slut fort - framför allt i huvudet. Jag behöver mycket mental vila och återhämtning. Det får jag till exempel av att stirra på denna bild som jag tog när vi var på Öland i maj. 

Nästa gång jag loggar in på bloggen igen tror jag att jag vill försöka förklara lite hur det var att befinna sig i ett mörkt hål, att inte känna igen sig själv.
Jag hoppas att jag aldrig behöver återvända dit. Men jag har lärt mig mycket om mig själv och som vanligt har träningen fortsatt hjälpt mig. Jag har inte kunnat springa speciellt prestationsinriktat både pga utmattningen men framför allt pga att vänsterfoten åter drabbades av plantar fasciit. Istället har jag börjat lägga mer fokus på tyngre styrketräning. Och det har varit betydligt roligare än vad jag hade trott! Men jag drömmer fortfarande om att vara helt återställd i knopp och kropp, så att jag kan börja springa mer igen. Vi får se. Jag återkommer när jag orkar...

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!