Lopprapport Å-stadsloppet

15 oktober, 2017

Det var en solig höstdag, jag minns det som om det var i går. Jag hade ett nytt Kenya-linne på mig och ett respektingivande lågt startnummer. Det var upplagt för löparfest. 

Inför min tredje halvmara (fjärde om man räknar in ett aquathlon) var målet att slå mitt personbästa på 1:18:27. Uppladdningen har inte varit optimal. Jag har varit förkyld, haft en känning i hälsenan och som lök på laxen tappade jag en sprucken kopp på foten och skar upp ett djupt jack i början på veckan. Men jag har sprungit mycket i sommar och kände mig ändå hoppfull.

Tanken var att öppna hårt, första kilometern gick på 3.30, men ett stort koppel löpare försvann iväg framför mig. Jag var beredd på det, många duktiga löpare anmälda och dessutom startade dom som bara sprang milen samtidigt. Jag körde mitt eget race. Vid markeringen för tio km stod familjen och hejade, eftersom syrran bor där. Dom hade fått förutsättningarna: är jag inte där på 37 minuter så är det kört. Jag klarade det delmålet med någon sekunds marginal.

Än så länge lätt i steget och i sinnet. Jag är med i matchen efter en mil.

Dom närmast sörjande.

Har just fått en Red bull i näven. (Den gav mig INTE vingar.)

Nu gällde det att inte inte tappa fart och helst ha krafter kvar till en ökning mot slutet. Men tappa fart var precis vad jag gjorde. Runt 12-13 km är det ett tråkigt parti och där var jag nere i 3.50-tempo. Jag slutade kolla klockan och sprang bara på så gott jag kunde. Sista två tre kilometrarna försökte jag spurta, jag tog i allt vad jag kunde och det kändes snabbt, men efteråt ser jag att jag knappt kom upp i fyraminuterstempo. Släpade mig i mål på strax under 1.20 och en trettondeplats (officiell placering elva, eftersom ettan och tvåan i loppet verkar ha diskvalificerats på ett märkligt sätt då dom blev anvisade fel väg och sprang lite för långt).

En klar besvikelse. Jag tror till och med att jag sprang halvmaran snabbare en gång efter att först ha simmat 5 km. Visst finns det bortförklaringar, som till exempel en ganska jobbig vind, men historieböckerna kommer inte att ta hänsyn till sånt. Min tid kommer att stå där svart på vitt och inte lämna något utrymme åt tolkningar. Nu lägger jag ner löpningen för säsongen, och kanske även för gott. Jag är slut som löpare.

Även K (t.v.) deltog. Hon sprang längre än hon någonsin gjort tidigare och svarade för en långt mer imponerande prestation än undertecknad.

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!