Löpning- prestation kontra upplevelse

16 oktober, 2017

Jag fann löpning på äldre dar (ja fy så gammal jag är, NOT!) Eller fann och fann, jag hittade tillbaka till löpningen.

Vem minns inte de där dagarna i skolan när man var tvungen att delta på skoljogg, orienteringsdag, springa 400 m på tid, eller friidrottsdagar där man var tvungen att vara med i åtmintone 3 olika grenar.  osv sov....Glädjen försvann totalt. Tvång är aldrig en bra morot till rörelse. 

Jag får (som nästan alla löpare antar jag) ofta frågan hur fort jag springer. För mig är det ganska oväsentligt. Anledningarna är i det stora hela:  Jag är snart 45 år, väger lite för mycket, jag joggar för välbefinnande inte för världsrekordtider (eller ens byrekord ;)), Jag har inget att bevisa känner jag.

Mina lopp har visserligen blivit längre och längre. Men inga fantastiska tider precis. Andra får gärna försöka slå PR (personrekord) på varje lopp de deltar i, men det är inte vad som driver mig. Jag vill kunna njuta av alla de där stegen jag tog på träningen, som inte alltid är så jäkla skoj. Visst finns det svackor under mina lopp också, men jag ska veta att när jag står på startlinjen har jag gjort mitt bästa för att klara stäckan och jogga i mål som en vinnare.

Jag vet t om såna som inte ställer upp på lopp, för dagsfromen inte känns ok. Slår man inga PR är det liksom ingen mening. Varför? Att känna att man genomför ett lopp, "bara" för att njuta, kan väl aldrig vara fel. 

 

Jag har varit på flera olika löp och träningsresor. Vissa råd har varit skitknasiga, absolut. Men en hel del bra saker har jag tagit med mig.

1.När man ska genomföra ett lopp, ska man bestämma sig varför. Är det prestera en bra tid, eller för upplevelsen.

2. Man ska ge sig själv lite beröm!

Slår man PR: Guldmedalj. 

Man gjorde så gott man kunde, räckte inte riktigt till PR: Silvermedalj

Genomförde loppet, utan att bryta: Bronsmedalj.

På så sätt får man alltid "medalj", och varje lopp måste ses som en framgång, oavsett varför.

Bild nedan, från en av mina löprundor runt omrking samhället. Många kor, höns, hundar, får och vilda djur kan jag stöta på. 

 

 Så jag fortätter jogga på, utan tidspress (som dessutom håller mig relativt oskadad). Sen överlåter jag till andra att jaga tider. Stress har jag nog av utanför löpspåret.

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!