Säker i löpspåret

25 oktober, 2017

Har funderat lite på det där med ensamlöpning. Jag är ju ute i ur och skur. Nu mest skur känns det som... mörkt och eländigt. Möter oftast inte en människa. Möjligtvis nån tapper hundägare som måste ut.
Men har jag nånsin känt mig otrygg? Nej, faktiskt inte.
Den enda gång jag kanske tyckt det varit läskigt är när jag körde korta intervaller i motionsspåret, som har belysning. Mötte då en "snubbe", som promt skulle prata med mig. Men jag gjorde det ganska klart för honom att jag var där för att träna, inte konversera eller dejta.
Undviker numera motionsspåret till förmån för andra rundor. Och där möter jag som sagt sällan någon. Jo en och annan förstås.: Kossor på ängarna, ett och annat rådjur. Herr och fru hare. Älg har jag stött på (håller mig på avstånd..) jag har hört vildsvin, de håller sig som tur är borta.
Men trygg känner jag mig. Och med den känslan fortsätter jag jogga ensam.

Ha en underbar löphöst!

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!