Ryggskottet som blev.

5 januari, 2018

Jag åkte till Rosvalla och dagens tekniklöpning med lite stel och ömmande rygg med inställningen att det säkert blir bättre när jag blir varm. Och dessutom skulle jag inte köra så länge, utan bara själva tekniken som inte brukar vara speciellt krävande.

Inget fel på inställningen alltså. Däremot på ryggen.
Efter 20-30 meter blev det ju bättre men absolut inte bra. Och så var det varje gång jag stannade; tog 20 meter innan det övergick från ont till obehag till ömmande.

Dum som man är klev jag ju inte av utan fortsatte hoppas mellan grimaserna.
Den första av teknikövningarna var höga knän. Jag gjorde ett... Vid första knälyftet gick en stöt genom kroppen och ryggen låste sig.
Så var den träningen klar. Jag försökte stretcha, jogga eller göra de sjukgymnastövningarna jag brukar få en mjukare rygg av men föga oväntat hjälpte det inte, varje rörelse gör ju ont när ryggen krampar.

Ryggskottet sitter på plats, helgens träning är körd och jag har kraftigt begränsad rörlighet om det går fortare än en sengångare rör sig.

Min kära fru frågade med illa dold skadeglädje om jag ville ha hjälp att ta på mig strumporna innan jag linkade iväg på en promenad med hunden.
Där går gränsen. Fan heller. Jag tänker inte behöva hjälp med sånt på ganska många år.

Hundpromenaden ja... med rörlighet som en LEGO-figur och tempo som nyss nämnda sengångare tog vi oss några kilometer i det sköna kvällsvädret.

Jag hoppas väl att det känns bättre imorrn men förväntningarna på mirakel är lågt ställda.

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!