Fritt fall!!!

10 juni, 2018

På långpasset idag, söndag, hann jag bara med att springa i ca 12 minuter innan det blev ett fritt fall i en nedförsbacke. Både byxor och knät gick sönder. Nåja, knät gick inte sönder mer än på utsidan. Jag fick världens skrapsår så nu blir det inte någon fin kjol till avslutningen. Jag vet inte om jag får på mig några byxor heller utan att det svider i knät.

Jag vet inte riktigt varför jag föll för jag var pigg och hade ju precis börjat. Nedför är min teknik lite annorlunda kanske för jag är/var van att springa med Tila, dotterns tidigare doberman, och då blev jag van att hålla emot nedför för annars gick det alldeles för fort. En sån stor hund som drar dig uppför är helt outstanding men det blir svårt när det går utför och hon släpper på. Då finns det inte en chans att jag kan hänga med och måste då hålla emot. (Jag ska nog åka till Laholm igen i sommar och springa ett långlopp med henne. Saknar det:)

Ett fritt fall hindrade inte mig mer än att det gick lite långsammare. Att ge upp och åka hem föresvävade mig aldrig och det känns ju bra. Jag kom dock på mig själv med att upprepa för mig själv att jag skulle lyfta fötterna istället för att säga lätta fötter som jag brukar. Får skylla på värmen och att det var tunga fötter för även om det bara blev ett fritt fall var jag på väg att ramla fyra gånger till.

Det tog kanske fyra sekunder innan jag föll för jag höll mig på benen ett tag. Tankarna som hinner fara runt i huvudet under en sån kort tid är många och varierande måste jag säga. Jag sa åt mig själv att ramla inte men samtidigt visste jag att jag skulle göra det.

Fyra av tolv veckor är nu avklarade och det känns helt ok och jag hoppas att sommaren går i träningens tecken. Det är ju något jag kan och får bestämma bara och sen se till att det blir så.

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!