Äntligen tröttnöjd.

5 augusti, 2018

Efter en skadefylld sommar kunde jag idag för första gången på ganska precis två månader träna mig tröttnöjd.
Ni vet, när man kommer hem från ett pass och nöjer sig med stimuli att titta på altanen.

En buktande disk har nämligen ställt till löpningen för mig, senast jag sprang över milen var samma dag som Sthlm marathon.

Men nu är det tillräckligt bra för att iallafall kunna åka inlines.
Jag investerade i ett par nya som kom fredag förra veckan och jag har dessa 9 dagar gjort ca 14 mil.

Dagens 3.5 mil fördelade på ca 90 minuter tog musten ur mig. Snittfart på strax över 23 km/h i växlande med&motvind.

En bra sak med att vara tämligen själv med att åka är att jag inte kan jämföra mig med nån annan, till skillnad mot triathlon-cyklingen där man utan problem kan hitta väldigt mycket information om hur många timmar nån tränar, vilken fart, puls och watt personen kan trycka ner i pedalerna.

Jag vet inte om mina 23 km/h är snabbt i sammanhanget. Det är snabbare än de flesta som transportcyklar och långsammare än de flesta som träningscyklar.
Jag vet heller inte vad som är en vettig mängd mil eller minuter, till skillnad från löpning, cykling eller vad man nu vill mäta.

Och just nu är det väldigt skönt med lite kravlöshet annat än att träna för att må bra.
Tröttnöjd är en känsla alla borde uppleva nån gång ibland.

Och Ångaloppet nästa helg då?
Ja, vi får väl se.

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!