Bättre och bättre dag för dag...

14 augusti, 2018

Bloggar – Marie Nilsson

Bättre och bättre dag för dag blir jag i mitt skadade knä/knäveck men inte tillräckligt bra för att jag ska kunna genomföra Midnattsloppet på lördag. Jag vet inte om jag kan springa milen utan att gå en viss sträcka och jag är ju en långsam löpare så då hinner jag nog inte inom tidsspannet 60-65 minuter. Det är första gången någonsin som jag inte deltar i ett lopp jag har anmält mig till. Det känns inte så bra och väldigt ovanligt.

Jag vet inte om det är för sent att anmäla sig till Lidingöloppet som går i slutet på september. Blir jag bra och om jag får ett nytt arbete så anmäler jag mig om det går. Utan nytt arbete har jag inte råd att delta då jag också måste bo på hotell. Dottern har sagt att om jag och hennes sambo springer så skjutsar hon oss tidigt på morgonen och hämtar oss efter men det har inte jag någon lust till. Jag vill inte kliva upp så tidigt och en del av charmen med att delta i lopp i annan stad är ju att tillbringa en natt på hotell och äta hotellfrukost.  Han vill inte heller för i detta erbjudande vill hon att han ska försöka slå hennes tid, eller helst visa att han inte kan slå hennes tid:)

Då jag är mycket bättre i skadan och ledig hela dagarna blir det en hel del träning. Varje dag ägnas minst 1 timme till någon form av träning. Nu börjar dessutom värmen bli behaglig så då går allt så mycket lättare. Det var verkligen inte roligt att springa i 35 graders värme.

Uppdraget nu blir att se till att få in rutiner som jag kan behålla även när jag får ett arbete vilket jag hoppas blir snart för så här länge har jag inte varit ledig sedan årskurs 8 -78.