När det tog slut

30 oktober, 2018

*Läs följandemening med speakerrösten till ett läkemedel som ska underlätta förkylning för rätt effekt*:
Löpning behöver inte vara såå dramaaatisk.

För det är inte nån fara alls. Det som är över är en sk Runningstreak. Alltså ”dagar i rad med löpning” men det låter bättre på engelska.
Man sätter reglerna själv. För min egen del bestämde jag mig för två saker:
1. Att minimidistansen för godkänt var 5 km oavsett fart eller upplägg.
2. Inte göra nåt dumt som att springa skadad eller sjuk.
Inte värre än så.

4-5 efter Lidingöloppet kom jag på att jag sprungit några dagar i rad och eftersom jag inte hoppat på något strukturerat träningsprogram skulle det kunna vara kul att kolla hur många dagar i rad jag skulle kunna springa om inget annat än huvudet kom i vägen. Ungefär 5 km kändes värt att ta på skorna för.
Första dagen i min Runningstreak var 2a oktober, sista 29e. Tidigare när jag försökt har det gått typ tre dagar.

Ett pass har varit 5 km, de flesta strax över 6 eller runt strax över milen, ett på 15 och två över 20. Av dessa pass har tre varit intervallpass på Rosvalla och en trailloppet Kolmårdsrundan Hösttrailen (Race report kommer kanske så småningom).

5-kilometerspasset var den allmänt bekanta RonnyRundan, den kanske snabbaste halvmilen Arnö kan uppbringa. Om Ronny springer den. När jag springer den är den bara skönt lättlöpt, både mentalt och fysiskt.
I en liten avstickare i ämnet kan jag också tipsa om MagnusMilen (som egentligen är typ 13 km) och EmilEtappen på omkring 25 km som även de startar och slutar vid busshållsplatsen vid Strandstuviksrondellen.

Tillbaks till Runningstreak-ämnet:
* Vaknade imorse och hade småont i baksida lår, ner mot knävecket. Antagligen en liten sträckning efter trailloppet i söndags, fick lite känning däromkring också i gårdagens lätta skogslöpning men då i vaden.
* Kände mig inte alls fräsch i kroppen, som att jag är på väg att bli sjuk eller precis kommit från sjukdom.
Det i kombination med att det hällregnade och blåste storm gjorde det till ett inte så svårt val att skjuta på löpningen till i eftermiddag men efter att ha varit igång idag känner jag att jag nöjer mig med att vara handbollstränare och kanske gå en promenad med Aslan ikväll.

Jag har varit seg i benen i nån vecka och två hårda pass på tre dagar gjorde det väl inte bättre. Inte heller huvudet har varit med. Jag har gömt mig för mycket i telefonens passiva instagramvärld och har varit off rent generellt. Inte helt som vanligt känslomässigt heller, även om jag inte direkt legat i fosterställning och ätit B&J-glass. Sovit halvkasst.

Så en eller ett par dagars löpvila kanske inte sitter så dumt. Får se helt enkelt.
Som en cliffhanger kan jag ju avsluta med att jag… Nä, förresten.

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!