Sörmland Ultra Marathon

15 oktober, 2012

Kvällen  innan loppet kände jag att jag hade koll på läget och var inte speciellt nervös. Tog ett glas vin och en skvätt rom med frun och njöt av kvällen. Det blev en tidig morgon med vår morgonpigga dotter, inte helt optimalt men vad gör man. Det blev en mysfrukost med familjen för att sedan skynda iväg. På väg mot pendeltågen dubbelkollade jag tidtabellen. Fan, jag har kollat fel!! Jag var ute i god tid så jag skulle hinna  även om det skulle strulade. Planen var att vara vid startområdet strax efter 9.00, för att starta tävlingen 10.00. Nu blev det 9.25 istället. När jag äntligen var framme var det en del bekanta ansikten jag mötte vid nummerlappsutdelningen, bland annat Marathonmia. Hon och jag har sprungit många mill tillsammans, både på träning och tävling. 2011 sprang jag Mia och min jobbarkompis/ultralöpare TEC100 tillsammans. Planen var att springa hela loppet ihop men på grund av vissa problem fick Mia bryta.  Tanken var ju att kunna ta det lite lugnt, fixa med utrustningen och snacka med bekanta. Istället var det bara att byta om, givetvis korta tights och klubblinnet. Sedan lämna väskan och ta sig till starten.  Där träffade jag ett antall bloggare och twittrare som jag delvis träffat tidigare, kul. En kortare genomgång från tävlingsledningen och sedan bar det av. 

Banan började med en sväng på ett elljusspår, lättsprunget och bra för att komma igång. Det var ca 160st löpare (har jag för mig ), men upplevdes aldrig trångt.  När elljusspåret var klart började Sörmlandsleden. Jag började komma in i komforttempot och lunkade på. Började småsnacka med en kille som sprungit ett antal gånger, med pers på 4.10. Vi höll samma tempo och någom kilometer senare kom vi ikapp en kille till som höll vårat tempo. Det slutade med att vi sprang tillsammans ca 30km. Det är fördelen med ultralopp, man springer i snacktempo och kan då ha det trevligt under tiden. Kilometrarna flöt på, fick släppa killarna några kilometer när jag stannade och knöt om ena skon. Passerade första vätskestationen efter 17km. Lite vatten och en bullbit, för att sedan köra vidare. Fram tills dess hade det gått väldigt lätt. Vi tufsade på och den erfarna killen ledsagade oss och berättade vad vi skulle möta på under nästa delsträcka.nu var det mestadels grusväg grusväg som väntade oss. Båda grabbarna hade sprungit TEC50  och kommer köra TEC100 nästa år och vi snackade en del om det loppet och andra häftiga lopp under tiden. Den berömda asfalten kom, som många sagt tar kål på benen. även om skovarel hade blivit tunna och med minimal dämpning funkade det bra tyckte jag. Väl framme vid nästa vätska vid 25km fylde jag på min flaska och tog en bullbit.Jag och mina två följeslagare var snabba och effektiva vid stationerna, vilket gjorde det lätt att komma igång igen. vi fprtsatte och nu blev det ännu mera grusväg och framför allt asfalt. Jag såg det som en transportsträcka och funderade inte så mycket på det. vid 34km kom nästa vätska. jag tog lite sportdryck och åter igen en bulle och unnade mig att gå¨upp för backen som låg direkt efter stationen och in i skogen igen. 16km kvar och nu började loppet sede den erfarna killen. Vi pinade på och efter någon kilometer släppte den tredje killen oss. Energimässigt kändes det väldigt bra, krafterna fanns där och benen svarade bra så jag tryckte på. Den sista killen fick lov att slå av på tempot något, så jag körde på. 15-20 meter framför mig hade jag en blå rygg som jag jagat ett tag. Kom ifatt honom något senare. Vi började snacka och han hade en rejäl mental svacka. Jag sa åt honom att vi kunde köra tillsammans ett tag, vi höll ett bra tempo tyckte jag. Det visade sig att vi hade samma mål, att komma under 4.30(mitt drömmål). Marathondistansen passerade vi på 3.40, vilket innebar att vi hade 50 minuter att springa 8km, det skulle inte kunna vara omöjligt tänkte vi. Både han och jag var något konfunderade på sträckan. Bådas klockor visade 2 kilometer för lite. Ska man lita på klockan eller skyltarna? Vi valde skyltarna. Efrer något som kändes som en evighet kom vi äntligen fram till Rudan. Nu var det bara 2 kilometer runt en sjö och sedan var vi i mål. Jag deklarerade att jag nu skulle gasa på. Den andra kunde inte svara och önskade mig lycka till. Såg en grönklädd rygg längre fram som jag fokuserade på, inte känna efter om kroppen hade ont eller var orkeslös. Jag lyckades sega mig förbi killen och kände mig som en riktig vinnare som lyckades att "spurta". På slutet slingrade sig stigen ner till vattnet och jag njöt av utsikten(utan att titta på snitslingen). Reflekterade något senare över att det inte fanns några snitslar, vilket det varit gott om hela loppet. När jag närmade mig målområdet kändes det konstigt och en åskådare ropade något till mig. Jag tittade runt och så snitslingen som gick över en gräsmatta där jag inte hade sprungit. En funktionär sa åt mig att jag missat en sväng. FFAAANNNN!!!! När jag vände så såg jag den grönkläda killen jag sprungit om också sprungit fel och då vänt om. Nu gasade jag på för allt vad jag var värd. Det var busenkelt att se var jag missat att svänga. Upp för sista backen och ser att jag tappat ytterligare en placering. Ja ja, lika för alla... När jag passerar mållinjen på 4.21 skriker jag ut min frustration över vilken klant jag varit. Ordvalet kom från hjärtat och jag bad om ursäkt för det efteråt. Hoppas ingen kände sig stött, om så är fallet ber jag åter igen om ursäkt.

Jag är otroligt nöjd över min prestation. Jag hade som "skamgräns" 5 timmar och en hemlig drömgräns på 4.30.I och med att  Att då göra 4.21 inklusive en felspringning på 5-6 minuter är väl under 4.30. Jag inser att formen är god för 4.15 ! Kilometertiden blev 5.14min /km. Under hele loppet hade jag aldrig några mentala eller energi-dippar. Jag hade en energiplan som jag följde och som visade sig passa mig perfekt. Hade jag kunnat gjort något annorlunda? Det enda är att jag kanske skulle ha kört med en mindre flaska och då sluppit lite skumpande. Jag hälde faktiskt ut lite sportdryck vid ett tillfälle för att den skulle bli lättare.

Detta är ett lopp som jag gärna springer igen! Det var en omväxlande och rolig bana. Uppmärkningen var klanderfri och vätskestationerna var kanom. Jag har tagit med tävlingsledningen på plats att det var dåligt uppmärkt där jag sprang fel och jag skylde bara på en person. J-E, hoppas du tar detta som ett skämt :) .

Taggar

Sörmland Ultra MarathonSUM

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!