Stark av styrka

8 januari, 2013

Jag vet att många löpare är emot styrketräning. Eller emot kanske vore att ta i lite, men snarare att de aktar sig lite för det. Aktar sig för tunga vikter och explosiv träning, för att de tror att de blir tunga, klumpiga och förlorar sitt fjäderlätta spänstiga steg.

Själv styrketränar jag kontinuerligt, i alla fall när jag är hemma och har tillgång till gym, lite mindre under sommarhalvåret dock (det brukar ger sig själv, under sommaren är det underbart att bara vara ute och springa, springa, springa och desto tråkigare att gå in på ett gym!). Inte superseriöst, men jag kör något benpass då och då – mage, armar, rygg - några övningar när jag är på gymmet.

För några år sedan däremot så blev jag helt hooked på styrka. Började läsa massa fitnessbloggar och körde axlarna seriöst ena dagen, biceps nästa - och så vidare. Det gav resultat på kroppen, jag blev stark, fit och jag har nog aldrig gjort så stora framsteg i löpning på så kort tid. Från att bara ha sprungit fem kilometer och tyckt att åtta kilometer var en mardrömssträcka till att sticka iväg på en 17-kilometare. Nu vet jag inte om det hade med styrketräningen att göra, men en sak är då säker - att för min kropp verkar det inte vara någon större nackdel. Tvärsom! När jag är grundstark och tränar hela kroppen känner jag en spänst och en explosivitet i kombination med att jag orkar långt, när det kommer en uppförsbacke kickar jag ifrån i bara några kliv och sedan är jag uppe. För så länge man tränar kondition och löpning också, kommer det bli svårt att bli en stor bitig en. Nej, det enda som jag tycker händer är att man både orkar mer, och längre. Därför gillar jag styrketräning.

Efter dagens löpning gick jag upp på gymmet och körde biceps, sittande rodd och ländrygg.

 

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!