Marie Nilsson

Jag är 52 år och bosatt i Gävle. Har två vuxna barn som också gillar att tränar. Jag har tränat karate i 10 år men började med löpning 2011. Är en åretruntlöpare som springer hellre än fort och brukar delta i motionslopp.

Marie Nilsson

Jag, en träningsprodukt?!

26 januari 2020 | Bloggar – Marie Nilsson

Trodde aldrig att jag skulle skriva det och ännu mindre att jag skulle uppleva det men jag är verkligen en träningsprodukt när det gäller löpning. Jag har inte någon optimal löparkropp men vad gör väl det så länge jag inte låtsas om det!

När jag var ung var jag snabb och explosiv vilket många som inte kände mig då kan ha svårt att tro på. På 60 och 100 meter under skoltiden var det inte många som slog mig. 

Efter två barn och ett långt träningsuppehåll på si så där 25 år var kroppsformen en annan. Jag började springa 2011 och det blev längre och längre men tiderna och orken blev inte så mycket bättre. Givetvis var det skillnad på hur långt jag orkade springa ju fler pass jag genomförde men hastigheten var ungefär densamma. 

Nu har jag tränat intervaller på ett helt annat sätt och jag märker hur mycket snabbare det går och främst hur mycket lättare det går. Tiden är egentligen ointressant för mig men det är ju lite roligt att det går fortare och fortare på de längre passen. En gång i veckan har det varit korta intervallpass följt av backeträning i samband med det. Backen blir lättare och lättare för varje gång. Intalar mig själv, som jag brukar göra när jag cyklar, att jag är en bergsget. Det går så mycket lättare då. Tidigare borrade jag ner blicken för jag ville inte se hur mycket backe det var kvar men nu har jag lyft blicken som springer på ett helt annat sätt.

Då jag springer varje dag i 101 dagar springer jag två av passen inne på gymmet när jag ändå är där  och tränar. Jag tyckte att det är oerhört tråkigt tills jag började ställla in hastigheten på det som för mig är gränsen för vad jag klarar av. I början blev det bara en minut men nu är det en hel kilometer i det tempot. Några sekunders vila/vatten och jag kan springa några hundra meter till. Detta har gjort att jag har oerhört mycket lättare fötter när jag springer ute. Vem hade väl trott att jag skulle vara en träningsprodukt och att det skulle bli så lätt och roligt. Så roligt att jag nu när jag fått ett vikariat har anmält mig till Midnattsloppet i Stockholm 15 augusti. Det är det absolut roligaste loppet du kan springa (jag har ju inte sprungit så många) och det beror på tiden på dygnet och publiken:)

Jag har nu genomfört 67 av mina 101 dagar. Jag funderar på allvar om jag verkligen ska sluta vid 101 dagar. Nåja, vi får väl se. Jag hoppas att  jag kan hålla i nu när jag har börjat arbeta efter att jag var hemma länge.

Motvind!!!

13 januari 2020 | Bloggar – Marie Nilsson

Under de senaste veckorna har det varit oerhört varmt om du tänker på att det har varit december/januari. När du sitter inomhus och ser att det är upp till nio grader varmt (och ibland sol) ute kan du tro att det är en lite kylig sommardag då det hos mig inte finns någon snö alls. Men det är endast tills du går ut till löprundan som du kan inbilla dig att det är sommar. Väl ute inser jag att det blåser något oerhört och det nästan varje dag. Och om det blåser är det alltid någon som har motvind!

Jag kan dock inte förstå varför jag har det varje gång jag löptränar och även om jag skulle byta håll så kan jag garantera att vinden gör samma sak. Det verkar som om jag bara SKA ha motvind. Det märkliga är att om jag möter någon som springer åt andra hållet så påstår även de att de har motvind och det är för mig en omöljig sak men vem vet. Upplevelsen av att allt sker i motvind kan vara stark. 

Det är inte bara i löprundan motvinden visar sig. Den ger sig tillkänna i det vardagliga livet också. Jag hörde en gång någon påstå att vi får de motgångar vi orkar ta men det vet jag inte om jag vill hålla med om. Jag känner många som inte har någon motvind i vardagen men som skulle klara av det ( i alla fall så vitt jag kan se) Vi sägs också växa av motgångar men jag vill inte växa något mer i så fall.

Nu har jag avverkat 54 av 101 dagars sammanhängande löpning och jag tror inte att jag kommer att sluta vid 101 den 29 februari. Jag tror nog att jag fortsätter. Jag har aldrig varit med om att jag har haft så "lätta fötter" framför allt efter löpträningen. Mina ben har ändrat form och fötterna är så lätta, så lätta och det vill jag att de ska fortsätta vara. Inte bara fötterna är lätta numera. Jag har minskat i kilon, centimeter runt midjan och har numera normalvikt för min längd även om det ska bort några kilo till. Detta utan att banta  för det har jag aldrig gjort och kommer aldrig att göra.

Gråtlista!!!

26 december 2019 | Bloggar – Marie Nilsson

Vid den akningsvärda åldern 56 år har jag för första gången lyssnat på Spotify och gjort en egen lista. Dottern tröttnade på mig och mina mnp3 spelar som hon fick ladda med musik. De gick sönder lite väl ofta och det blev samma låtar varje gång. Inte för att det gjorde mig någoting då jag ibland är en vanemänniska. Men dottern ansåg mig antik. Jag är ofta en vanemänniska när det kommer till de små sakerna i livet, d v s var jag sitter på bussen, matbordet, vilken musik jag springer till o s v medan jag inte har några som helst problem med att "hoppa" när det kommer till de stora besluten. Ner kommer jag alltid och jag får se i vilket skick jag kommer ner.

Det fanns tydligen en löplista  som var färdig men dottern visade mig också hur jag gör en egen lista. Efter att ha lagt till mina favoritlåtar inser jag att det nog inte är någon löplista (vilket för övrigt inte den färdiggjorda var heller enlig mig:) utan det är nog en gråtlista!!! Många av låtarna är gamla och alla  är sådana som jag har minnen till och det gör mig lite sentimental och ibland ledsen och det är kanske inte meningen när du ska löpa. Samtidigt var det några låtar som verkligen gav mig kämparglöd som människa nu när jag hörde dem I will survive så att säga. Jag överlever allt i hela livet och löpturen så det gick riktigt bra  att springa även om det är en gråtlista.

Jag är med i gruppen som springer på alla dagar som har afton i sig, d v  s julafton, nyårsafton o s v. I år sprang jag drygt 6 kilometer i Boulognen hemma i Gävle. Det är en stadspark som är otroligt fin att springa i. Jag sprang mitt på dagen klockan 12.00 och jag har aldrig sett så många löpare vid ett och samma tillfälle så det är kanske fler i Gävle som springer på dessa dagar. På den korta tiden  jag var ute mötte jag 10 stycken och det är många det.

Nu är det snart nyårsafton och då blir det löpning igen. Nu har jag jag ett vad med mig själv att jag skall springa 101 dagar på raken så att det är  nyårsafton spelar  ingen roll för mig. Jag ska ju springa på nyårsdagen också. Idag annandagen har jag sprungit 36 dagar på raken och idag  var det intervaller och backträning. Efteråt när jag sprang hem var det på oerhört lätta ben (med gråtlistan i öronen) och det känns så roligt att jag verkar vara i sådan bra form fysiskt just nu, vid min ålder!!!

Före/efter, inne/ute

16 december 2019 | Bloggar – Marie Nilsson

Ibland kan det vara lite svårt att resa sig upp från soffan för att träna. Det är ju så skönt att sitta ner och vila efter en jobbig dag eller bara vila oavsett om det har varit lugnt eller inte tidigare. Jag och många med mig vet ju hur mycket skönare allt känns efter träningen och det oavsett vad du tränat. Jag har haft som princip att träna varje fredag eftermiddag för då får jag minst två "extratimmar" på kvällen. Jag har givetvis inte fler timmar på dygnet än andra även om jag tränat men det jag menar är att om jag tränar på kvällen, och det oavsett hur trött jag är innan, så blir jag pigg och orkar minst två timmar extra den kvälllen. Om jag inte tränar utan bara hamnar i soffan är jag trött hela kvällen och somnar före 22.00 men om jag tränar orkar jag så mycket mer. Nu när jag löptränar varje dag behöver jag inte fundera  om jag orkar/vill träna utan jag bara gör det. Helt underbart måste jag säga och än har jag inte känt efter om det är jobbigt eller inte. Det blir kanske svårare när jag börjar arbeta nästa läsår men jag hoppas att det fungerar.

Två dagar i veckan tränar jag på gym och då har jag valt att springa på löpbandet. Jag kan då ställa in hur fort jag vill springa. Det är bara att springa på. När jag springer ute är det mycket svårare att hålla kilometertider. Det jag har märkt efter att jag har börjat springa inne två dagar i veckan är att kilomtertiderna  ute går mycket snabbare. Igår gick den andra kilometern så fort att jag undrade om klockan hade visat fel och var trasig men så var det inte. Även om det är roligt och bra att springa inne när det är riktigt skitväder föredrar jag att löpträna ute och det även i blåst och regn. I lördags eftermiddag spöregnade det och var becksvart när jag åkte till Hemblingby för att springa. Det var jag och två bilar till på parkeringen. Det var nästan lite läskigt att springa under de förustättningarna men det gick. På löpbandet tittar jag på klockan och undrar hur mycket till jag måste springa. Tiden går så långsamt så långsamt medan när jag springer ute flyger både tiden och kilometrarna iväg. Vackert så! Det är bara att hoppas att det fortsätter så.

Jag har nu sprungit 26 dagar av 101. 29/2, d v s skottdagen är jag klar. Datumet känns ju långt borta men dagarna går fort och jag har ju redan sprungit ganska många så innan jag vet ordet av är det vår igen:) Det vänder ju snart med mörkret. Snart är ljuset på väg igen. För egen del hoppas jag att ljuset är på väg på många olika sätt och plan. Vi får väl se om det blir så. Det är bara att hoppas.

Vilket mörker!!!

25 november 2019 | Bloggar – Marie Nilsson

Vilket mörker november är en då! För mig på så många olika sätt. Det enda som är posirtivt är att det "bara kan bli bättre". Kan jag ju hoppas på i alla fall. För några  år sedan bestämde jag mig för att jag skulle fira in november med att göra  något den dagen, något som lättar upp istället för att deppa ihop inför detta mörker. I år var det lite ont om pengar då jag just nu är arbetssökande men jag och en träningskamrat från karaten gick ut och åt lunch ihop och det är ju också att fira. I alla fall för mig just nu.

För några veckor sedan var  det nästan så att det kunde vara tre olika årstider med någon dags mellanrum. Ena  dagen var det sommarvarmt för att sen bli en underbar höstdag och dagen efter var det snö och blask. Mig gör det inget. Ju "grisigare" väder desto lättar är det för mig att löpträna. Det är solen och värmen som gör det svårt att träna och då är jag en person som verkligen älskar sol och värme. 

Mina sista två yrkesverksamma år vill jag arbeta utomlands och då i ett varmt land. Ett problem är att jag ju blir mormor i mars men jag tycker nog att han (vet att det blir en han) kan vara med mormor ett ellerl två år och  gå i skolan i något annat land. Det var helt ok för dottern men vad svärsonen tycker vet jag inte. Och inte vad hon skulle säga om jag verkligen gjorde slag i saken. Nåja, det är några år dit.

För att underlätta  i detta mörker har jag beslutat mig för att göra det jag gjort en gång tidigare. Springa varje dag i  101 dagar. Förra gången sprang jag i 100 dagar så det måste ju bli minst 101 dagar. Förutsättningarna är att jag måste byta om och på "vilodagarna" ska jag springa mellan 1-3 km. Långlopp på helgen och intervaller/backe i veckorna gäller fortfarande. Just nu är det 5 dagar avklarade. Vad jag ska belöna mig med när det är klart återstår att se men något bör det ju bli. Tar emot tips:) 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gilla Allt om Löpning på Facebook!