Mats Nord

Bor i Stockholm mer fru och två barn. 2001 började jag med löpträning kontinuerligt. 2004 sprang jag mina första två bergsorienteringslopp, FEMM i Sverige och KIMM (numera THE OMM) i England. De senaste åren har jag kört ett antal ultarmarathons också, som längst 100 miles (161km).

Mats Nord

Pacer på BADWATER 135

8 juni 2015 | Bloggar – Mats Nord

I april fick jag ett mail. Jag blev tillfrågad om jag ville vara med på Badwater135, som pacer och support. Wow, vilken grej!!!! Kände mig hedrad att lilla jag fick en sådan inbjudan. Efter någon dag eller två av funderingar kände jag att det vore ett häftigt äventyr, även om man inte tävlade själv, men att familjen skulle få lida. Jag hade mer eller mindre bestämt mig att jag inte skulle åka, men så pratade jag med min underbara fru. Hon förstod inte att jag ens funderade på att inte åka. Var det något jag verkligen ville göra var det inget att tveka på. Enda kravet var att inte komma hem och sedan vilja göra loppet själv. Det lovade jag dyrt och heligt. Sedan jag sprang på Bornholm har det nu blivit fokus på Badwater. Det kommer bli Marcus som tävlar, jag och en svensk kille till (Henrik) som är pacer/support, samt två amerikanare som är support. Vet inte om de vill/kan vara pacers. En amerikan blev klart idag att han skulle med. Jag tror mycket på honom, han har varit support på Badwater flera gånger förut.
För de oinvigda kan jag beskriva loppet som ett av de varmaste i världen! Loppet går i Death Valley i Nevadaöknen i USA i slutet av juli. Det är inte ovanligt att det är över +50C i skuggan och ingen luftfuktighet. Man startar på öknens lägsta punkt, 86m under havsnivå och så springer på en väg i 217km. Målet ligger sedan på Mount Whitney, 2548m över havsnivå. Totalt blir det nästan 4000 positiva höjdmeter. Man har 48 timmar på sig att genomföra loppet.
Under veckan som var testade jag för första gången mig på att träna i en bastu! Jag körde stepp upp på en bastulav. Insåg ganska snart att den var för hög för att det skulle vara bra för knän. Men de var vad jag hade att tillgå för tillfället. Ska ta och bygga en stepbräda som jag kan ha med i bastun.
I helgen träffade jag, Marcus och Henrik Micke som sprungit Badwater 135 två gånger!! Vi fick en hel del tips av honom och även från hans tjej Clare, som varit support för Micke båda gångerna. Det var ovärdelig kunskap de förmedlade. Kommer säkert ställa 100 frågor till innan vi har kommit iväg.
Bjuder på en dokumentär om Badwater135. Den har några år på nacken, men är sevärd. Speciellt några minuter i den då de intrevjuar en man som har löst problemet med blånaglar.

 

Studsbollen

27 maj 2015 | Bloggar – Mats Nord

Usch, det var nog två veckor sedan jag tränade löpning senast. Det är fullt upp på jobbet och jag har jobbat 9dagar i sträck. Börjat oftast runt 07.00 och hållit på fram till som senast 22.00 på kvällen. Det är då svårt att motivera sig att sticka ut på en runda så sent när man vet att klockan ringer strax efter 6 på morgonen. Äntligen kom jag ut idag i alla fall! Hade jag inte bestämt att ta en runda med en jonnarkompis innan lunch hade jag nog bangat med motiveringen att det var regn i luften och lite kallt. Det blev ett roligt pass, studsbollen. Vad är det kan man fråga sig. det är ett pass jag kommit på själv. Om man har ett mindre skogsområde, har själv ett vid jobbet som kanske är runt 900meter tvärs över. Det spelar egentligen ingen roll vilken form det är bara det finns något som avgränsar området. Det kan vara byggnader, vägar eller staket. Passet går ut på att bestämma en valfri riktning och sedan springa tills man träffar på något som avgränsar området. När man gör det väljer man en ny riktning och springer vidare. Med fördel är man två som kör tillsammans och då kan välja riktning varannan gång. Sedan håller man på så tills man känner mig nöjd. Jag lyckades skrapa ihop nästan 7km och 300höjdmeter på en timme, vilket jag är nöjd med.

Är en överlavande av Salomon Hamer Trail

8 maj 2015 | Bloggar – Mats Nord

Det har nu varit tyst sedan dagen innnan avfärd mot Bornholm. Livet har rullat på i 200 och har varit en slagen hjälte på kvällarna, så ett inlägg om tävlingen har fått vänta. Inser att det kommer få vänta ett tag till. Jag kan i alla fall meddela att jag klarade tävlingen !!!! En tävlingsrapport kommer vad det lider. Tills dess bjuder jag på en bild efter målgången.


(Foto privat. En trött men glad hjälte med ett efterlängtat bältesspänne)

Klart för start!

29 april 2015 | Bloggar – Mats Nord

Det är onsdag idag, två dagar kvar till jag och Stefan står på Startlinjen för Salomon Hammertrail 100 på Bornholm. Jag måste säga att det känns väldigt bra. Sedan i fredags har jag blivit distraherad av två saker, en jobbrelaterad och en privat. Den privata är ett äventyr som jag har jag blivit erbjuden att följa med på i sommar. Har har tackat jag med några reservationer. Det kommer bli episkt tror och hoppas jag! Den jobbrelaterade är sträcker sig några år framöver och kommer förhoppningsvis bli riktigt bra på många sätt. Vill inte avslöja för mycket i något av fallen innan det är klart.

Tävlingen är lång, 100 miles (161km) och 4000-5500 positiva höjdmeter. Något oklart med höjden då jag har läst olika på olika ställen på nätet. Jag har ett antal målsättningar med tävlingen. Den första är att klara av den, något jag inte är orolig för. Den andra är att klara loppet under 26 timmar, för då får man ett bältesspänne i sann amerikanskt ultra manér. Det sista och då det tuffaste målet är att komma under 24timmar, vilket vore kul. I och med att jag inte sprungit loppet förut så är det väldigt svårt att förutse vilken tid man skulle kunna klara av loppet på. Det får bli vad det blir helt enkelt! Har i alla fall packat klart och tror inte att jag missat något. Det känns som jag har minst två av allt, inklusive vikkåsa. Bättre att ha för mycket prylar med sig än för lite i alla fall


(Foto privat. Den obligatoriska "fylla ett rum med löparprylar o sedan använda en tiondel av det"-bild innan ett lopp)

 

Pacer under TEC100

23 april 2015 | Bloggar – Mats Nord

Jag har i fyra år i rad sprungit TEC, tre gånger 100 Miles och en gång vikt ner mig och kört 50 Miles. I år ville jag verkligen inte springa där av flera anledningar. Men kunde jag hålla mig borta från skogarna i Täby i år? Icke sa Nicke! En kompis till mig, Marcus skulle springa 200miles (32,2mil!!!)där, en distans som det för övrigt var premiär på under årets TEC. Tänkte att jag kunde hjälpa honom med att vara pacer under lördagsnatten och det ville han. Lovade även en ledare från Team Nordic Trail, Torbjörn som skulle springa 200miles att jag kunde hjälpa till något varv om det passade. Det ville även han. Lite senare får jag veta att Marcus valt att byta distans till 100miles på grund av en annan tävling han ska springa i sommar. Det skulle bli pacning i alla fall.
Lördagen kom och jag stack iväg till Ensta krog, där varningen är. Många bekanta ansikten som man snackade med. Det kändes väldigt konstigt att se löparna komma in för varvning medan man själv inte tävlade. Kom ihop med en annan som skulle vara pacer för Marcus innan mig och det blev då en hel del väntan då Marcus först precis hade varvat och sedan att den andra först skulle ta ett varv med Marcus. Torbjörn kom in för varvning under tiden och det gick riktigt bra för honom. Han hade bara två varv kvar. När man stod och kollade på löparna var det en hel del som såg slitna ut, de hade varit ute i 14 timmar nu. Undrar hur man själv ser ut efter 14 timmar löpning, har hört att jag ganska tidigt ser sliten ut.
Äntligen var det min tur! Med pigga ben gav jag mig ut med Marcus, på hans sista två varv. Åter igen var det en konstig känsla, denna gång för att man var pigg när det var natt på den banan. Apropå banan så var det till del ny bansträckning. Upplevde att det var mindre gåbackar denna gång. Men jag gillade den nya banan, som gick mer i skogen och även var något längre. Nu var det 14 varv om man sprang 100 Miles, mot 16 som det var förut. Jag försökte pladdra på så gott jag kunde och lade mig lite framför så det bara var att ta rygg på mig. Marcus hade en negativ svacka mentalt som jag försökte hålla i schack. Vi tuffade på bra och vid varvningen inför sista varvet sprang jag före för att kolla att en flaska sportdryck fanns redo. Fick indikation av den tidigare lagern att killen som låg före såg trött ut och att han inte hade så stort försprång. Väl ute på banan igen försökte jag ligga på liiiite mer än förra varvet. Hade inte berättat om killen framför. Vi gick något mer detta varv, men inte mycket. Försökte peppa för allt vad jag var värd. Vi varvade andra löpare då och då och hejade på dem. Hörde på Marcus att han bara ville i mål nu. Så när det var sista backen nerför till mål spurtade jag på för att komma i förväg så han fick gå imål själv, för det var hans målgång. 17:08:57 blev sluttiden, vilket räckte till en tredjeplats! Killen före, kom vi aldrig ikapp, men han kom in endast 1min och 50sekunder före. Det värsta av allt är att Marcus slog min tid på 100miles med nästan 30min!!!! Får ta o fixa det någon gång, inte på Bornholm dock.
Det var inte helt lätt att vara pacer. Hur fort kan man och bör man springa? Försökte att känna efter hela tiden så att jag drog hela tiden. I skogen var det nog svårast, för jag är ganska så snabb där, medan Marcus meddelade redan innan att han var långsam där. Jag tror och hoppas han var nöjd över min insats. Det är inte omöjligt att jag gör det någon mer gång i framtiden.
Hur gick det då med Torbjörn som jag också skulle vara pacer för? Han gick i mål innan jag var klar, så det var bara att ge honom en stor klapp på axeln när han låg på massagebordet efteråt. 40:50:26 stannade klockan på för honom, vilken är en riktigt grym tid!


(foto privat. Marcus målgång!)

Gilla Allt om Löpning på Facebook!