Kicki Westergren

I ett år tjatade en f.d arbetskompis på mig att följa med henne till gymmet och träna. Jag vägde 85 kg och var totalt ointresserad av träning. Men efter de där året av tjat gav jag tillslut upp och gick med henne till gymmet och fastnade, det var i april 2010! I samma veva började jag med löpning och efter en total livsomvändning blir jag tokig om jag inte får röra på mig!

Kicki Westergren

Mitt livs sundaste form?

10 juli 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

Jag har ett 12 veckors program som utlovar "mitt livs sundaste form". Det är 3 pass i veckan, en dag intervaller, en dag sprint och en dag långt och lugnt. Sparade detta program redan förra året men kom aldrig igång och funderar nu på att ge det en chans. Egentligen är jag för lat för att springa fortare än lugnt och det blir så jobbigt med andningen. Dessutom har du ju äntligen kommit in en härlig varmfront vilket inte heller gör det lättare att springa, men jag klagar inte, jag tycker det är underbart med värme, får bara anpassa hastigheten så att man orkar!

För första gången sen jag skaffade gymkortet för över 3 år sedan har jag satt mitt kort på paus. Dels för att det är sommar, dels för att jag skaffat en hundvalp och dels för att jag helt enkelt inte känner mig motiverad att gå till gymmet. Hoppas det vänder och att lusten kommer tillbaka, pausen släpper om 2 veckor..

De där med att komma iväg..

11 juni 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

För det mesta måste jag planera min träning flera dagar innan och ställa in mig på det och sedan köra  som jag bestämt. Om jag inte planerar blir jag lätt lat, dagarna går och jag får inte gjort nån träning alls. För varje dag som går hittar jag en ny ursäkt för mig själv att inte träna. Detta är mycket märkligt egentligen, då jag gillar träningen, jag vet att jag mår bra av den och det gör att jag kan unna mig lite gott att äta med någorlunda gott samvete(!). Så varför är jag så trögstartad?

Ibland kan det kännas hysteriskt jobbigt bara att ta sig i träningskläderna!! Hittar massor att plocka med på vägen upp när jag ska byta om, tar på mig kläderna i slowmotion  och verkar göra allt för att dra ut på tiden. Men så efter många om och men står jag tillslut ombytt och klar utanför dörren. In med hörlurarna på med musiken och igång med träningsappen och som genom ett trollslag är all den där oviljan borta och med musiken i öronen spritter det i benen och jag är iväg! Ibland funkar de inte och de första kilometerna är en inre kamp  där jag hela tiden känner att det här går skit, nu vänder jag och går hem, drar nåt gamalt över mig. Men enveten som jag är kämpar jag på, och plötsligt har det släppt, jag springer som jag aldrig gjort förr, och istället för att komma hem sur, kommer jag hem och har gjort ett av mina bästa pass nånsin, visst är det märkligt?? :)

                       

Här är min nya löparkompis Charlie (blandning mellan border collie och flatcoated retriver), men jag antar att jag måste vänta till nästa vår innan han kan hänga på! 

 

Att gå till doktorn eller oxå inte..?

31 maj 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

Jag borde kanske gå till doktorn, men jag drar mig, jag menar jag lider ju inte massor och har inte heller ont nånstans. För tre år sedan fick jag pollenallergi, jag vet inte exakt vad jag är allergisk mot med det börjar i mitten av mars och sitter i drygt två månader. Nyser, är sjukt trött och är tät i näsan. Använder nässpray och det funkar ganska bra. Nu är denna period över för i år (peppar, peppar) men nu får jag lite då och då ett tryck över bröstet och jag känner varenda andetag och det är betydligt tyngre att andas. Bara att GÅ uppför den minsta lilla backe får mig att pusta och flåsa som en marathonlöpare i maxfart och det känns inte helt ok, jag tycker själv att jag har en väldigt bra grundkondition och borde inte bli så sjukt flåsig av att gå i en pytte backe... Just nu hämmar andningen mig i både promenader och löpning. Kroppen är pigg, benen vill springa men jag orkar verkligen inte, för jag får ingen luft! Så jag får hålla mig till ett lugnt tempo och ligga stilla där.

Vill börja med intervaller igen, men det är inte att tänka på, skulle förmodligen dö på kuppen! Så jag borde gå till doktorn och kolla upp andningsapparaten, kanske behöver jag bricanyl eller liknande för att få lättare att andas. Nu gäller det bara att få tummen ur oxå!

Btw, har anmält mig till Göteborgsvarvet 2014 och i augusti springer jag Midnatsloppet i Göteborg!

Göteborgsvarvet 2013

19 maj 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

Då har jag deltagit i mitt första lopp nånsin, det var med skräckblandad förtjusning jag åkte till Göteborg igår. Det var soligt och grymt varmt, men jag hade tur som hamnat i startgrupp 19, vid det laget hade solen gått i moln och det var något behagligare, fick t o m några regnstänk under vägen. Hörde att nån/några grupper råkat ut för värsta hagelstormen, den slapp jag!

 Hade redan innan bestämt att jag skulle ta det lugnt tills jag kommit över Älvsborgsbron eftersom de värsta backarna är i början, det var grymt jobbigt i backarna, här hemma är det platt och de få backarna som finns är jätte korta, så nån direkt vana i att springa uppför har jag inte.

Lyckades inte med mitt mål, detta förstod jag när jag passerade 15 km, första milen gick hyfsat bra, låg ca 12 min efter min vanliga miltid men jag tappade massor i andra milen. Stannade på alla vätskekontroller och gick även uppför Götaälvbron.

 Nånstans vid 15 km började jag oxå få sjukt ont i fötterna, även de skönaste skorna känns som träskor efter en viss tid och jag drog ner på tempot ytterligare. Gick i mål på 2.32 och känner mig lite missnöjd, hade känts bättre om jag legat runt 2.15. Det galna var att det inte var min ork som tog slut, utan det var värken i fötterna som stoppade mig.  När jag väl kommit i mål hade jag massor med energi  kvar kändes det som, det var bara i backarna som jag kände mig riktigt trött, så egentligen hade jag kunna pressa mig själv lite hårdare. Men jag såg många som låg efter banan, ambulanserna gick i skytteltrafik, så att hålla igen i värmen var nog en god ide. Om jag ser till min placering, som blev 11.800 nånting känns det fantastiskt bra, jag var snabbare än över 50.000 andra löpare! Jag  trodde att jag skulle lägga mig nånstans i mitten, men hamnade så pass långt fram ändå, känns jätte bra för en tant som sprungit hela våren med pollen allergi. Är sjukt nöjd ändå, och faktiskt, det kändes inte som jag sprang så länge som jag gjorde, här hemma möter man kanske en person på rundorna bland granar och tallar,  under varvet var det aktivitet och människor som hejade på nästan varenda meter av banan vilket jag antar gjorde att det inte kändes så långt.

Trodde mina knän skulle ta mest stryk, men blev positivt överraskad, känner absolut ingenting i mina knän! Har dock fortfarande lite ont i fötterna så här dagen efter  och sjuk träningsvärk vid höften(!) känner mig som tant Agda 100 år idag, men jag hade kul! Ska fundera några dagar, men är nog lite sugen på att ta ett varv igen nästa år!

                          

Taggad, taggad, TAGGAD!!

15 maj 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

Det är nu snart ett år sedan jag anmälde mig till Göteborgsvarvet som oxå är mitt första lopp någonsin. Helt galet att tiden gått så fort! Har inte riktigt fått så mycket träning som jag hade tänkt, men, men..  Jag är både sjukt taggad samt undrande i vad fan jag gett mig in på! För en stund sedan var jag ute på mitt längsta pass nånsin, 16 km. Sprang 8 km åt ett håll vände och sprang samma väg tillbaka. Hela den fösta sträckan i motvind, jag hatar motvind! Motvinden och pollenallergin gör det inte direkt lätt att andas, utan jag springer på ren tjurighet! Redan efter en mil kändes benen aningen stumma och jag hade ont fötterna. Hela passet gick på grus, så jag undrar hur 17 jag tänkte när jag anmälde mig till varvet, 21 km på asfalt, ytterligare 5 km mot det jag sprang idag...

Pratade med en bekant som sa att även om man inte sprungit så långt som varvet är innan, så blir man peppad när man väl är där, folket och festen som pågår runt omkring  och man orkar mer än man tror, jag hoppas han har rätt! Mitt mål har ju hela tiden varit att komma under 2 timmar, nu misstänker jag att jag kanske satt ett lite väl tajt mål. Men jag har inte gett upp hoppet, det är fortfarande möjligt att fixa de, och förhoppningsvis får jag massor med pepp väl på plats och fixar mitt mål!

 

Ett stormigt löppass i solen

1 maj 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

Sol och knall blå himmel är som gjort för att springpass. Tänkte att jag skulle ta ett ordentligt långpass. Det längsta passet jag sprungit hittills är drygt 12 km, tänkte slå det idag och springa 15. De första 6 kilometerna sprang som jag som mot en vägg av vind. Jag hade svårt att hitta en rytm i andningen och jag blev trött fortare än jag hade tänkt.

Det första 4 kilometerna gick på en väg med mjukt underlag för att sedan övergå till asfalt. När jag sprungit nästan 12 km tog det stopp, har varit lite små kass i magen och jag blev såpass illamående att jag valde att gå de sista 3 kilometerna hem. Nu när det gått en stund sen passet känner jag oxå att jag kommer få ångra tilltaget att springa på asfalt, knäna värker och detta gör mig orolig inför Göteborgsvarvet. Tyvärr är det nog så att Göteborgsvarvet kommer bli både mitt första och mitt sista lopp, för jag tror jag måste hålla mig till mina traktorstigar för att spara knäna. Jag äter Nypozin för ledvätskan samt använder knäskydd, men på asfalt verkar det inte fungera. Jag vet inte hur jag ska ta mig runt varvet och hur jag kommer må i knäna efteråt..  Dumma, dumma asfalt!

Årets första milpass

15 april 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

Imorse när jag gick utanför dörren slog en ny doft emot mig, det var en doft av vår! Äntligen verkar kylan släppa sitt grepp  om oss och låta värmen komma! 

Det var ju som uppgjort för en löparrunda. Det regnade dock rejält igår, samt en ordenlig skur tidigare idag, mina vanliga springrundor ser just nu ut som leriga kostigar och det kändes inte som ett alternativ. Jag brukar hålla mig ifrån asfalten så gott det går, vill spara mina knän. Men när man bor som jag bor, på landet, och har att välja mellan lerig kostig och asfalt får man ta asfalt. Nästa val var att välja att springa åt ena hållet eller åt andra hållet.. Jag valde ena hållet, jag valde hållet med motvind så jag skulle få medvind hem och kunna "segla" in i mål.

Sprang ett par kilometer och vek sedan av på en grusväg med något bättre status än mina vanliga rundor och lyckades skrapa ihop 10 km. Det var riktigt tung på bortvägen, hade grym motvind samt att vägen hela tiden gick svagt uppåt.  Det var riktigt skönt att komma hem igen och konstatera att jag sprang 10 km på nästan exakt 1 timme, jag är nöjd med den tiden på detta första millpass och med all motvind. Mitt mål är att komma ner till 50 min, få se om jag kan fixa de!

Lila, min favvo färg!

8 april 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

Förra veckan fyllde jag år, maken hade lite ångest för vad han skulle hitta på för present, så jag föreslog att han kunde köpa mig nya löparskor. Kan ju vara bra att ha mer än ett par, så man kan variera sig lite! Sagt och gjort, jag åkte till Intersport för att få ordentlig hjälp och få veta vilka skor som skulle passa mitt löpsteg.  Tror jag var i butiken i 1.5 timme med en väldigt tålmodig Intersport medarbetare. Det slutade med ett par läckra lila Nike med formpressade sulor, nu är det inget som kan stoppa mig!! :)

Har under flera dagar bara promenerat i dem, för att känna efter. Idag tog jag dem på en premiär löparrunda, vet inte om det beror på skorna eller om jag bara fått liiiiite bättre form, men idag kom äntligen under 6 min/km och ännu bättre ska det bli!

                   

Årets andra utomhus pass!

2 april 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

Efter att ha vant kroppen vid att springa på bandet under hela vintern, utan kall vind, utan motvind och utan backar,  stenar och isfläckar,  känner jag verkligen vilken usel form jag är i när jag tagit ett varv ute.  Det hela var inte bättre av att jag hade hela magen full av påskens rester av chokladtårta och lösviktsgodis, mådde ganska illa de sista 2 kilometrarna..  Är huvudet dumt får kroppen lida säger dom ju, och ja, det ligger mycket i det!

Måste verkligen få igång benen ordentligt nu, börjar dra ihop sig till min lopp premiär på Göteborgsvarvet och det ska bli så kul och jag ser verkligen fram emot de! Måste bara få till formen!

Nu väntar jag på värmen, de som tror sig veta säger att den kommer nästa vecka (peppar, peppar).  Isen måste försvinna från mina rundor så jag kan springa utan att vara rädd för att slå ihjäl mig!

Har sagt det förr, säger det igen, KÄMPA VÅREN!!

Våren tog reträtt!

21 mars 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

Efter premiären ute fick vädergudarna för sig att köra vinter ett tag till.. Det har varit isande kall vind vilket gjorde jag drog mig in igen! Jag har flera dagar inte ens gått ut på promenad(!) vilket måste vara nåt slags rekord.. jag har istället nöjt mig med att promenera på löpbandet för att slippa gå ut! Dom som tror sig veta påstår att det kalla komma hålla i sig månaden ut, så jag får helt enkelt vänta ett tag till med att komma igång ute på riktigt. Det spånas i att en kallare vår är gynnsam, då det bli mindre mygg och fästingar och det är ju alltid positivt. Men samtidigt längtar jag nu till vår och värme, vårkänslorna som kom för några veckor sedan dog bort och flera dagars ihållande snöande gjorde att det kändes som december! Brrr. Förra året vid den här tiden var det +21 ute, känns helt galet..

Idag lyser i alla fall solen vilket gör att allt känns lite lättare! :) Kom igen nu våren, kämpa!!

Senast bloggat

Inga aktuella bloggar hittades.

Gilla Allt om Löpning på Facebook!