Marie Nilsson
4 juli 2019 | Bloggar – Marie Nilsson
Jag är en person som via Facebook har börjat springa på alla aftnar, d v s midsommarafton, julafton o s v. Det dokumenteras i Facebook och då vi är många som gör det känns det inte som om du är ensam eller själv på dessa aftnar om du nu är det. Det blir en gemenskap som inte kostar någonting och alla är välkomna. Du deltar efter förmåga och får många hejarop. Facebook när det är som bäst! Nu är det ganska långt till nästa afton.
Nu när jag står till arbetsmarknadens förfogande igen sedan en vecka tillbaka blir det mer träning än någonsin. För att kunna träna allt jag vill blir det två pass om dagen. Gym på morgonen och löpning eller karate på eftermiddagen/kvällen. Vilodag på lördagar har jag tänkt mig! Idag känns intervallträningen inte så lockande då det regnar men samtidigt vet jag ju att jag springer bättre i det som många kallar dåligt väder.
Det blir ganska många pass i veckan nu när jag inte har någon sysselsättning på dagarna. Tänk om det kunde gå att få till det svenska lagom! Det är svårt att få till träningen när jag reser 5 timmar per dag. SJ borde kanske satsa på en träningsvagn längst bak i tåget. Det vore något det. Nåja, jag ska inte klaga. Det går att få till träningen även om jag reser. Med lite planering och motivation går det även om beach 2019 inte är aktuell längre. Det får blir beach 2020 eller något.
Det bästa eller värsta, beror på vilket humör jag är på, är att nu kan jag hårdsatsa på att nå mitt mål att springa samtliga spår i Hemlingby i följd.
Nu är det bara att hålla tummarna att orken finns kvar. Ibland känns det som om jag är allt eller ingenting
16 juni 2019 | Bloggar – Marie Nilsson
Vårruset är avklarat och då jag inte springer tillsammans med andra kvinnor utan jag anmäler och betalar allt själv undrar jag om det innebär det att jag springer ensam eller själv? Dessa två ord diskuteras ibland och kanske främst av oss som inte lever tillsammans med någon. Ensam tolkas ofta som negativt och att det inte är valt av dig. Själv är något som du väljer att leva och vara och det kan ändras från dag till dag medan ensam är ett starkare ord.
I alla fall så sprang jag Vårruset både själv och ensam i år. Själv då jag betalat och inte sprang tillsammans med några andra och ensam då jag inte heller hade någon efter vägen som hejade fram mig i år. Visserligen såg jag personer jag kände som hejade när de såg mig men min tidigare kollega på Byggprogrammet som alltid brukar stå där och heja på just mig redan innan loppet, honom såg jag inte och då kändes det lite ensamt. Jag hoppas att allt är bra och att han är tillbaka nästa år
31 maj 2019 | Bloggar – Marie Nilsson
Jag har blivit oerhört duktig på att komma ut och iväg på träningen när jag har bestämt mig för att träna. Ibland kan det bli gym istället för löpning eller tvärtom men det har varit helt ok för det är huvudsaken att jag verkligen kommer iväg tycker jag. Jag tänker att det är bättre att komma iväg och göra någonting istället för ingenting. Just do it!!! På med träningskläderna och ge sig iväg har blivit relativt lätt.
Det jag skulle vilja är att det skulle gå lika lätt att verkligen göra det jag har planerat och inte bara komma iväg. Har jag planerat att springa milen i Hemlingbyspåret vill jag gärna göra det och inte känna efter och springa 6:an eller 5:an för att jag inte orkar/vill idag. Om det är så att jag inte orkar eller vill springa milen får jag väl gå om jag inte orkar. Jag vill ha samma inställning till att verkligen göra det jag planerat som jag har till att göra något. Just do it!!!
På tisdag nästa vecka, 4 juni, är det Vårruset i Gävle och det är ju ett lopp som bara ska genomföras. Just do it! Problemet där är att det är helt omöjligt att hålla igen i början. Det är alltid någon som jag bara måste springa om, en till och en till. Kilometertiden de första två kilometerna är inte att leka med. Tyvärr blir jag oerhört trött sista kilometern men vad gör väl det. I mål ska man och i mål kommer man.
Nu är frågan om jag ska anmäla mig till Midnattsloppet och/eller Lidingöloppet? Får jag ett arbete till hösten så jag får en inkomst ska jag nog anmäla mig till båda två. Det är roligt att ha något att se fram emot. Mitt drömarbete är just nu ledigt och finns i platsjournalen så det är bara att hoppas
9 maj 2019 | Bloggar – Marie Nilsson
Livet består just nu av många tvära kast. April kom med sommarvärme och vi minns förra sommaren som var helt underbar för oss som vill ha sol och värme. Att vi behöver regn är lätt att glömma bort en sådan sommar. Maj har nu aprilväder med allt vad det innebär av snö, hagel och kallt. Det är helt ok att det regnar men det behöver väl inte vara så kallt☹
På det personliga planet är det också tvära kast. Efter att ha varit arbetssökande i två månader där jag kunde träna flera gånger om dagen 7 dagar i veckan har jag sedan i slutet på mars arbetat på annan ort och det innebär alltid resor. I mitt fall går jag hemifrån 05.45 och kommer hem 19.00. Det är inte lätt att komma iväg på träning då. Jag bär med mig träningsväskan vissa dagar så jag kan gå direkt till gymmet och jag kommer ibland ut på kortare intervallpass med löpningen. Karaten får vänta till söndagarna men dessa har alltid varit vikt för mitt långpass så det får numera ske på lördagar.
Jag har haft ont i knän och ben så länge så jag mindes knappt hur det kändes att vara hel. Döm om min förvåning när jag nu i någon vecka inte känner någon smärta alls i ben eller knä. Hoppar nästan fram men bara så länge det inte kommer till trappor eller att sitta ner på golvet (karateträningen). Då kommer smärtan tillbaka. Det gäller att undvika trappor så mycket det bara går för det är helt underbart att känna mig hel och inte känna någon fysisk smärta i kroppen. Fråga mig inte hur det gick till men fort gick det.
Min mentala hälsa genomgår också tvära kast. Ibland flera gånger om dagen. Det brukar vara så på våren och främst i maj. Så har det varit i fler år. Jag har ett hjärnspöke/akilleshäl som jag bestämmer mig för att göra mig av med men det håller i någon timme sen är jag tillbaka i samma gamla tankemönster. Min utmaning blir att tänka/känna nytt och inte ge upp.
14 april 2019 | Bloggar – Marie Nilsson
Idag kom äntligen jag iväg till Hemlingby friluftsområdet. Ett av mina mål i år är ju att springa samtliga spår där vid ett och samma tillfälle och det blir då drygt 3 mil. Det kommer att bli i slutet av sommaren som jag försöker mig på det. Det har snöat och varit sol om vartannat de senaste veckorna men när jag vaknade idag var det strålande sol och då var det inte något att fundera över längre. Det var äntligen dags att åka till Hemblingby.
Bor du som jag, mitt inne i staden, men med några hundra meter till Boulognerskogen som är en underbar plats att vara i och löpträna i är det ibland svårt att sätta mig i bilen för att åka till Hemlingby men när det väl är gjort ångrar jag det aldrig. Att springa i terrängspåret är aldrig fel. I dag blev det 5:an där de två första kilometerna är samma som milen. Det gick att springa nästan hela tiden. Ibland fick jag välja mellan snö och halka i spåret eller lera vid sidan om och det var inte något svårt val. Lite skit har ingen dött av. Det var värre när det var vatten, djupt vatten, eller snö i spåret. Då fick det bli spåret med viss risk för att halka men det gick bra.
Nästa vecka är det påsk vilket innebär att jag har fyra dagars ledigt och då blir det fler pass i Hemlingby. Då ska jag försöka mig på att springa milen och hoppas att det inte är allt för mycket snö kvar. Det går ju att springa 5:an flera gånger men det är alltid roligare att börja med milen och sen lägga på fler spår. Det sägs att det ska bli sol i veckan så då försvinner kanske resten av snön. Hoppas verkligen det för nu vill jag ha vår.
