Emil Haglind

Jag bor i Nyköping med min fru, två vilda barn på snart 6 och 10 och en förvuxen hundvalp. I träningsvärlden är det triathlon för hela slanten sedan några år och i år ligger fokus på Ironman Kalmar som är stora målet.

Emil Haglind

Blötsnö och knäproblem

18 februari 2018 | Bloggar – Emil Haglind

Bakslaget kom till slut, jag har haft 3-4 riktigt bra löpveckor.
Igår (lördag) var jag och Ronny ut och kollade sörmlandsleden vid Fadadammen från Gälkhyttedammen. Fin löpning i prattempo men stundtals tung blötsnö på gropig mark.

Jag hade med mig en ganska tung ryggsäck innehållandes lite vatten, energi och vindbyxor och en överdragsjacka; ramlar man och gör sig illa mitt ute i skogen blir det fort väldigt kallt när man bara är klädd i löpkläder och temperaturen ligger runt nollan.

Planen var att få ihop omkring 24 km löpning men när vi var tillbaks till bilen hade vi bara omkring 15 så vi tog lite vatten och lämnade väskor för att sticka 4 km åt andra hållet (mot Nävsjön) för att sedan vända.

Väldigt skönt att slippa den tunga väskan, kombinationen blötsnö och ryggsäck på ett par kilo hade börjat slita lite på mina höftmuskler.

Det var en ganska tråkig löpning med många spångar, mycket småsvängar och hala berg, höll på att dra omkull rejält en gång. Och strax efter det började mitt knäproblem göra sig påmint.

Bara att vända och springa tillbaks men jag kom inte många 100 meter innan det började göra ont. Bara att gå tillbaks. Då hade det ju varit bra att ha de där kläderna...
Nu hade jag ju Ronny med och snäll som han är kom han snabbt tillbaks med en jacka så jag höll värmen någorlunda innan vi var tillbaks till bilen.

Skit.

Men jag är inte jätteorolig ändå. Jag gick ut med Aslan strax över timmen några timmar senare och kände ingenting från knät.

Antagligen var det kombinationen ryggsäck och  blötsnö som åt upp mina höftmuskler efter 2 timmar och eftersom min högersida är lite sämre än vänster blir timingen i steget fel på något sätt så kraften hamnar i knät istället för höften.

Dessutom har jag blivit attackerad av en förkylning nu så det blir lite påtvingad vila.

Det är inte varmt när det är kallt.

6 februari 2018 | Bloggar – Emil Haglind

Imorse hade jag ett 12 km tempopass inplanerat innan morgonen börjar på allvar hemma omkring 7. Behöver alltså vara i skorna omkring 6. Planen var att lägga omkring 7-8 av kilometerna i 4:20-4:30fart.
Sov lite småoroligt och vaknade även vid 3. Innan jag kollade klockan kändes kroppen redo för löpning. Lyckades somna om...

Upp 5.20. Kolla SMHI. Igår såg det ut som att det skulle vara 8-10 minus, kallt... Idag var det -17... Det är väl där nånstans det är farligt lungorna  att dra i sig för kall luft?
Efter ett par tankevarv bestämde jag mig iallafall för att ta mig ut. Blir det alldeles för kallt är det ju bara att skita i det och springa hem.

Sagt och gjort, ut i kylan. Tempopass. Icke.
Det blev inga 4.30. Det fanns liksom ingen syre att få tag i. Jag känner mig inte nedtränad så det lägger jag på kylan.

Det blev till slut 12 km med ett snitt på 5.03/km, hyfsat bekvämt tempo. Normalt är det väldigt bekvämt men idag var alla uppförsbackar jobbiga.

Det är en ganska intressant upplevelse när hjärnan instinktivt svänger hemåt i alla korsningar. Blev lite mental träning också :)

Väl hemma var barnen vakna bägge två och medan jag långsamt tinade upp kunde morgonen börja på riktigt.

Utvärdering sista veckan

4 februari 2018 | Bloggar – Emil Haglind

Dags för en ny utvärdering.

Planen, med viss tidsbrist
Måndag: vila
Tisdag: 12 km tempo
Onsdag: 10 km distans + 60 min lätt simning som coach
Torsdag: 10 km lätt
Fredag: vila
Lördag: 21 km LSD
Söndag: simning 90 minuter + 10 km distans

Och facit då:
Måndag: check

Tisdag: 9.5 km (pga tidsbrist) morgonlöp i skogen. Mörkt, halt och blött

Onsdag: 10.5 km löpband inkl 6x1000 i 4:00-fart. Varmt som fan men gick bra. Simningen blev också av, 1500 m

Torsdag: Vila

Fredag: 10 km morgonlöp i mörka, blöta, hala skogen.

Lördag: 20 km sörmlandsled i nysnö. Söra till Åstugan och tillbaks. Fint, bra underlag och fint väder.

Söndag: 60 min simning, före frukost, sen kom en obehagskänsla från axeln så jag avbröt. Kändes bra dit fram åtminstone.
Innan lunch tog jag 10 km blandad löpning, mestadels skog. Sliten och segt.

Och för att summera då:
Strax över 60 km är bra, speciellt den här vintern. Lördagens långpass visste var det tog, var riktigt trött hela dagen efter det men pigg på söndagen igen är ett gott tecken.

Schemat nästa vecka är snarlik den här veckan. Ett distanspass på 12 km, 3 milpass och ett LSD på 18 km.
Jag är ensam hemma med barnen hela veckan så simningen är svårgenomförd, likaså all löpning.
Men största delen kan jag nog få till.

Behöver verkligen steppa upp rehab för axlarna också, är ju viktigt. Så enkelt att skippa bara...

Wetnotfit?

1 februari 2018 | Bloggar – Emil Haglind

Jag svettas rätt mycket när jag tränar.  Eller... jag svettas som fan. Det är rätt märkligt egentligen, jag är ju inte speciellt stor med mina 73 kg över 180 mindre ståtliga centimeter. Men jag svettas som om jag vägde det dubbla.
Och det gäller utomhus.

Gissa vem som både slog dagens svettrekord och "Moves"-rekord på onsdagsmorgonen på Hälsomagasinet? Mina 1900 (?) "Moves" lär ju blivit slaget senare på dagen men svettrekordet borde stå sig.

49 minuters löpning på löpband, med 6x1000 som huvudmål inomhus i en varm lokal med, för konditionsidrott, undermålig ventilation är rätt varmt. Det tog väl 4 minuter innan första svetten började kännas genom tröjan och sen blev det lite till.

Testade min Dryfit från Nike. Kände mig mer fit än dry. Som sagt, inte direkt oväntat. Men jag trodde nog ändå inte att jag skulle kunna vrida ur vätska efteråt, den ska inte behålla nån fukt.
 
Gissar att Nike tänker sig utomhus.

Om tekniken är med mig finns en bild taget några minuter efter passet med i det hör blogginlägget.
Längst ner på tröjan syns "torrfärgen".

Usch vad jag längtar till att springa i shorts. Utomhus.

Ett ljussken i mörkret

30 januari 2018 | Bloggar – Emil Haglind

Det finns ju trots allt några fördelar med vädret just nu. Dels borde man ju komma ur bedrövelsen starkare än innan vintersörjan kom, men även:

Man får ju vara ifred.

Idag efter jobbet plockade jag med mig hunden och sprang ut i skogen.
Vi var inte helt oväntat helt ensamma, förutom några rådjur och nån hare.
Full fart på Aslan och iallafall hyfsat tempo på mig med.
Och skulle det nu vara fler puckon som är ute i skogen där det är mörkt och marken i motionsspåret består av is, 2 dm blötsnö eller vatten är ju en klar fördel att den andra idioten med stor sannolikhet har en lampa med sig och syns på långt håll.

Men som sagt, idag var vi själva.
Men nu räcker det fan med nederbörd...

Senast bloggat

Inga aktuella bloggar hittades.

Gilla Allt om Löpning på Facebook!