Tillbaka i Halmstad.

31 juli, 2016

Bloggar – Linda Brundin

Vi har tagit oss ner till västkusten igen, i fredags åkte vi ner till stugan. Min syster har åkt hem (snyft) till Californien och helt plötsligt blev det väldigt tomt och tyst i huset. Härligt hur en enda person kan liva upp det så. Att säga hej då är alltid jobbigt och när min syster åker gör det ont i hjärtat. Vi vet aldrig hur lång tid det tar tills vi ses igen, 6 månader, 1 år... Tur att det finns Skype, messenger, mail, bilddelningsmöjligheter osv. När hon flyttade till USA, för 23 år sedan, kostade det över 7 kr/minut att pratas vid. Det var korta och dyra samtal. Är så glad över de möjligheter till kontakt vi har idag. Tack vare det är mina barn väldigt tighta med henne, trots att de ses så sällan. 

Som sagt, vi är i stugan och den här gången har sonen en kompis med sig. Det är första gången och det fungerar väldigt bra. Igår hade vi en mycket fysisk dag. Vi började med att åka till Vapnö grustäkt där det finns en bra hinderbana. Maken och alla barnen stannade i grusgropen medan jag sprang 5 km-slingan på Galgberget. Det är en runda jag sprungit många gånger, men sist var för 11 år sedan. Ändå är det som om rundan spelas upp som en film i huvudet, varenda krök, backe, raksträcka finns kvar i minnet och i kroppen. Efter totalt 7 kilometers löpning på Galgberget körde jag backträning i grusgropen. Oh, det sög i benen och mjölksyrehalten var hög i musklerna när jag stapplade mot bilen.
Galgberget är förresten en underbar plats att springa på. Det är bokskog över större delen av berget och träden skuggar skönt när solen gassar som den gjorde igår. Stigarna är fina och breda och tillgängliga med barnvagn. Det finns även ett fik uppe på Galgberget där man kan fika ekologiskt. Åk dit om ni är i Halmstad!

Både igår och idag har killarna och jag varit ute på långrunda med cyklarna för att jaga Pokemon med hjälp av Pokemon Go. Jag var mycket skeptisk till att ladda hem den här appen men måste omvädera. Vilken grej! Igår cyklade vi 10 kilometer och idag ca 12 km. Min son, som i hela sommaren har vägrat att cykla, trampar på som en galning för att hitta små pippifåglar, larver, och ekorrar samt konstiga figurer med namn som Weedle, Eevee och Drowzee. Jag cyklar med och håller koll på kartan i mobilen. Rätt vad det är plingar det till och en Pokemon finns i närheten, då stannar vi, killarna flyger av cyklarna och gör att för att få tag på en liten rackare. Sedan står jag där vid vägkanten som ett fån och väntar till de kommer tillbaka. Ibland hör jag hur de ropar till när de lyckas fånga figuren på första försöket eller får en figur med höga poäng. En high five när de lyckas nå en högre level är de värda som uppmuntran. Sommarens bästa aktivitetshöjare, det där spelet! Tummen upp + supersmile-emoji! Idag hittade vi inte bara nya Pokemon utan även ett utegym som vi stannade till vid.

Vi har nu en vecka semester kvar. Jag har slutat ställa väckarklockan på morgnarna. Jag väcks av alarm under alla arbetsveckor så nu har jag bestämt att jag unnar mig att sova så länge jag vill. Som tur är har vi barn som också gärna sover på morgnarna och idag vaknade vi 9.30. Sååå sköööönt. Ikväll tittar vi på två nya avsnitt av första säsongen av Bron. Den är verkligen välskriven och spännande. Har ni inte sett Hans Rosenfeldts nya brittiska serie Marcella (Netflix) kan jag starkt rekommendera den. 

Imorgon är det 1 augusti, sommarårstiden går mot sitt slut. Bäst att passa på att njuta!
//Linda