Löpningens biverkningar
24 februari, 2018
Bloggar – Eskil Persson
Det pratas ofta och gärna om löpningens positiva effekter, medan biverkningarna sopas under mattan. Förra veckan hamnade jag i en situation där min vana att springa låg mig i fatet. Jag skulle byta från tunnelbanan vid medborgarplatsen till pendeltåget vid södra station, vilket innebär en sträcka att gå på cirka 500 meter. Det var bara fyra minuter till nästa tåg men jag hade ingen direkt tid att passa. Ändå tänkte jag: Det kan gå om jag småspringer! Det gjorde det inte. Jag såg tåget rulla iväg precis när jag kom ner på perrongen och fick snällt vänta 15 minuter på nästa avgång. Jag hade gjort mig till åtlöje genom att jogga i centrala Stockholm utan att vara ombytt. Helt i onödan dessutom.
Många, särskild utsocknes folk, tycker säkert att ett sånt beteende helt är obegripligt; varför springa till tåget när det går ett till strax efteråt? Varför är stockholmare så stressade? Men det kan alltså vara så att den som springer till tåget inte har bråttom egentligen, utan bara är en löpare som springer av gammal vana när tillfälle dyker upp
