Sorgebarnet Sandsborgsbadet
27 mars, 2018
Bloggar – Eskil Persson
Jag har länge tänkt att jag borde komma igång med simningen inför sommaren och har därför besökt min lokala simhall vid ett flertal tillfällen dom senaste veckorna. Tyvärr har det inte blivit några simtag. Detta beror på att bassängen saknar avgränsade banor och endast är indelad i två halvor. En för lek och en för motionssim. I motionshalvan simmar pensionärerna runt i en cirkel, som hajar i slow motion, gärna på rygg eller tre i bredd. Det kan räcka med så lite som fyra stycken för att det ska kännas fullt i bassängen och vara stört omöjligt att crawla. Jag har provat olika tider på dygnet utan framgång; sista halvtimmen innan stängning eller hänga på låset när dom öppnar 6.30, det spelar ingen roll. Pensionärer ÄLSKAR att simma. Jag har föreslagit att dom borde ha en snabbana vissa tider men jag talar för döva öron. Synd, eftersom badet ligger så nära mig och håller en behaglig temperatur på 30 grader. Nu får jag väl skriva en arg insändare till lokaltidningen eller ta mig till Farsta istället. Eller så väntar jag bara tills isen försvunnit och simmar utomhus, det är kanske enklast.
I brist på egna lopp att springa så var jag och kollade in premiärmilen nu i helgen. Det såg kallt ut och jag blev inte direkt sugen på att springa själv. Istället hade jag min nya kamera med mig och övade lite på att ta panorerande bilder, alltså när man sveper med kameran för att skapa rörelseoskärpa i bakgrunden men ändå få huvudmotivet hyfsat skarpt. Det är lite knixigt märkte jag, så här blev några av bilderna:
