Vilse i pannkakan 2 - Högdalens Högsta
21 april, 2018
Bloggar – Eskil Persson
Jag verkar vara inne i ett dåligt flow navigeringsmässigt, vilket straffade sig i onsdags när jag körde den första av fyra deltävlingar i Högdalens högsta. En ”medaljtid” var satt till 38 minuter, en tid som ungefär skulle kräva att man gör Lidingö på under två timmar (inte jag) eller milen på under 35 (jag). Intressant utmaning alltså, men tyvärr sprang jag fel på ett ställe när jag hade fullt sjå att stå på benen i en brant nedförsbacke, och tappade över en minut. Annars hade jag nog klarat det. Tiden blev i alla fall den tredje bästa för dagen och det var en kul tävling, förmodligen den mest varierade banan jag har sprungit: asfalt, grus, bark, gräs och lera fördelat på 9,4 km och rejält kuperat med 200 höjdmeter.
Med värmen har jag trappat upp löpningen och snittar cirka tio mil i veckan för tillfället. Det händer till och med att jag kör dubbla pass vissa dagar, även om det är sällsynt. Men det sliter. Kanske har jag ökat träningsmängden lite för snabbt. Det är ömma muskler och trötta leder. Jag försöker yoga så ofta som möjligt och på måndag ska en naprapatstudent få utvärdera min rygg som har börjat klaga lite ibland. Men det är mest för att det var gratis om man orkar ta sig till Danderyd. Och det gör man väl.
