Dax att sätta fart!
15 oktober, 2018
Bloggar – Kicki Forsström
Detta inlägget skulle jag gjort för flera veckor sen, de var i alla fall min avsikt, men hur ofta blir de som man har tänkt? Jag har ju skrivit innan om min PT-projekt, de som inte heller gick som jag hade tänkt.. Två gånger i år har jag drabbats av större bakslag, då jag blivit sjukskriven för utmattningssyndrom, då är de ännu svårare än vanligt att göra vad som krävs för att lyckas. Jag har ca 7 kg kvar att gå ner, för några veckor sedan bestämde jag mig för att vara klar med detta till jul. Då tänkte jag att de är ju evigheter kvar, jag behöver inte ta tag i det ordentligt än.. Men de ÄR dags at ta tag i de, idag är de 10 veckor kvar till julafton, 10 veckor!! De är ju ingenting, jag måste ta tag i detta nu! Jag vet att jag behöver planering och struktur för att lyckas, men ändå tar jag mig inte tid att planera, nu är de slut med de! Jag ska planera min träning varje vecka, så ökar chansen enormt att träningen faktiskt blir gjord! För att komma igång ordentligt och faktiskt göra någon skillnad har jag bestämt mig för att träna något varje dag, i 5 veckor, undantaget de dagar jag jobbar kväll, vilket inte är så många dagar. I appen Nike training finns massor med färdiga träningsprogram, sorterade efter muskelgrupper eller konditions, finns även stretchprogram och yoga, allt från kortare pass till längre. Min tanke är att jag ska köra ett pass ur den appen, på minst 15 min och så väljer jag att köra olika muskelgrupper, ibland kan jag kombinera ett sådant pass med lite löpning. Sen ska jag också ta mig till gymmet för att köra lite hårdare, en till två gånger i veckan. Idag startar jag upp, jag måste göra något om jag vill få resultat!
För några veckor sen var jag och dottern uppe i Stockholm för att springa halvmaran, dottern blev förkyld och fick avstå, så jag fick själv kämpa mig runt. Med tanke på att jag inte sprungit över 10 km i år är jag nöjd med hur de gick. Jag sprang utan uppehåll fram till 12 km, där började en 1.5 km lång uppförsbacke, jag gick upp, då hade jag redan fått rejält ont i trampdynorna. Jag kämpade på och fick se mer av Stockholm än jag sett innan. De var riktigt skönt när jag kom upp till 19 km, fick en massa energi av att de bara var 2km kvar, ökade lite och tog mig i mål. De är inte energin som tar slut för mig på längre lopp, de är kroppen som gör ont, speciellt fötterna, jag har ju inte så mycket av mina fettkuddar under fötterna kvar, så fötterna gör ordentligt ont efter så långt på asfalt. Härligt att gå i mål i ett soligt Stockholm utanför slottet, fick en godiebag med en massa kul och den efterlängtade medaljen! Senare på kvällen blev de en rejäl pizza och den satt riktigt bra!
