Ryggskadad igen

Och så var man skadad igen. Ryggen trilskas.

I torsdags morse var jag ut och allt kändes som vanligt innan jag började springa men så snart jag lyfte bägge fötterna samtidigt började det kännas som träningsvärk i högra skinkan.

Eftersom jag sprang ett lite snabbare pass än normalt i tisdags trodde jag ju att det var just träningsvärk men när det inte går över trots att kroppen blir varm och känslan djupt in i skinkan går från att vara att "det sitter en spelkula där inne" till "vem fan fick dit en tennisboll?" på bara några kilometer var det bara att avsluta och ta närmsta vägen hem och hoppas det håller.
Det gjorde det lyckligtvis men väl hemma var det inte en speciellt avslappnad känsla; hela kroppen var spänd och nervös, adrenalinet på väg bort. Huvudet? Inte så mycket lugnare...

 

Ofriillig vilodag fredag, långpromenad med hunden imorse (lördag) utan känning. Hm, då kanske det kan vara värt att testa att jogga lite på eftermiddagen.

Nä. Började kännas direkt och jag vände hem efter 200 meter, gick med sänkt huvud i vintersolen.

Antagligen tog disken stryk av däckbyte i tisdags. Mina diskar rör sig lika enkelt som ja, nånting som rör sig enkelt. Välj efter egen referens. Och då krävs inte så mycket.

 

Så nu är det nog färdiglöpt för november. Förra gången jag var i det här läget tog det några veckor att reda ut när jag väl fick hjälp av Ronja att nysta i det. Eller, för henne var det inga problem, min rygg är skolboksexempel på diskbuktning.
Inga sit-upsrörelser, inget soffhäng, rak rygg i alla lyft och mycket bakåtböjar. Ingen löpning så länge det känns fel.

 

Känns ändå rätt lugnt. Långt kvar till tävling och jag hade tänkt köra igång lite tuffare träning i december så läker jag fort går jag in pigg i den fasen. Tar det längre tid får det väl göra det, jag kan ändå inte snabba på läkningen.

Dagens tips: Spendera en timme med att lyssna på "Prestera mera"-podden, senaste avsnittet med Johan Steene (snabb googling leder rätt). Blev så inspirerad att jag tänkte anmäla mig till Trosa Backyard Ultra.

Men det var redan fullt av knäppgökar som tycker det verkar kul att springa 6,7 km varje timme tills det bara är en person kvar.

 

Kanske lika bra.